För ca 5 år sedan började jag en resa, en resa inom mig själv och hur jag är som person. Resan har varit lång och jobbig och stundtals outhärdlig, fy fan är jag verkligen en sådan dålig människa! När jag träffade min man var jag den största egoisten, fullkomligt orädd för vad omvärlden tyckte om mig och jag tyckte bara om dem som var som mig och tyckte som jag! Hahahahah, en lyckad kombo var som jag eller dra, många människor har passerat i mitt liv, vänner jag bara lämnat efter gräl eller meningsskiljaktigheter, aldrig har tänkt varför blev det såhär, varför gjorde personen som den gjorde, fanns det kanske en förklaring eller anledning, nej det fanns ingen emapti eller chans att få vara i min värld om den inte såg ut som jag ville! Aldrig att jaq en enda gång tänkt- vem fan är jag, är jag en bra människa. Tur min man kom och räddade mig, för med handen på hjärtat jag var vidrig mot min omvärld, kall och totalt hämningslös i min kritik! Min man är en sällsynt godhjärtad människa med många goda och beundransvärda egenskaper och besitter en fantastisk människosyn. Idag är jag stolt över vem jag är, hur jag uppför mig och hur jag behandlar andra människor, sitter alltid ner en gång om dagen oftast i slutet på dagen och tänker efter hur dagen varit, hur jag har handlat i olika situationer, om jag har gjort rätt eller fel. Det har varit fantastiskt att jobba med sig själv och se hur långt man kan komma, det enda negativa jag kan komma på är att det blir svårt att uthärda alla andra som inte rannsakat sig själva! De är inte få, de där som inte tål kritik, de där som aldrig gjort fel, de där som inte förstår att deras handlingar i stunden för att visa något slags statement också påverkar andra men allra allra värst är de som inte ser vem de är och hur fel de har och bara kör på i tron att de är bäst och de har ingen aning om vilka skitar de är.
Jag tror att många från sjuttiotalet och bakåt har mycket tillgodo iochmed att på den tiden var det ok att bli tillsagd av okända människor eller vänners föräldrar det är det inte idag, idag skall barn helst inte bli tillsagda och gud nåde den som skäller på ett annat barn som gör fel, barn idag blir inte kritiserade av okända och det tror jag är mycket farligt för detta blir väldigt synligt senare i livet när du blir tillsagd eller får kritik, vet inte om jag är luddig nu, men det är svårt att ha en konstruktiv diskussion om uppförande eller om något blivit fel med någon som inte gått in i sig själv och vet med sig sina fel och brister som vi alla besitter mer eller mindre! Det är sjukt irriterande att inte kunna säga saker till människor utan att de blir sura eller börjar försvara sig, jag brukar säga det att man blir inte sur eller känner att man behöver försvara sig om man har rent samvete. Jag tror inte jag känner mer än två personer jag kan kritisera- när jag pratar om kritik menar jag inte att man ska gå runt att klaga hej vilt på andra utan jag talar om situationer när kritik eller diskussioner om personers handlande är nödvändigt.
Människor är heller inte främmande för att i pressade situationer spy ut sitt eget skit eller ångest på andra och sedan bara gå vidare, jag har en regel, min skit är min den går inte ut över andra, mår jag riktigt dåligt tar jag det med min man, jag är heller aldrig någonsin otrevlig, sur eller kort i tonen mot någon utan anledning, vem fan är jag att vara det?
Talade med en vän för ett tag sedan om denna resa jag gjort som hon också påbörjat och vi kom överens om att det jobbigaste är och blir att möta omvärlden med alla orannsakade människor i! Det är sjukt jobbigt och man hamnar i många prekära situationer som man blir starkare av om man kommer igenom, men man kan också bli ledsen på vägen och vara tvungen att låta några gå under vägens gång!
Nu får ni inte tro att jag tycker jag är bättre än andra men jag är sjukt stolt över mitt arbete med mig själv och att det idag går att ha en diskussion med mig, det går att kritisera mig och jag jobbar fortfarande på att bli bättre och klokare varje dag, det är en skön känsla att lägga sig på kvällen, och veta att jag även idag varit en god medmänniska. Detta inlägg skulle kunna bli en halv bok men det går inte, jag vill bara att människor skall gå in i sig själva och se på sig själva och försöka tänka på hur de uppför sig och de handlingar de utför mot andra är av god karaktär.
Så ta en liten stund varje dag och tänk igenom vem du är, vem du vill vara och framförallt-välj dina strider! Allt handlar inte om rätt eller fel, att kunna förlåta någon som gjort fel och inte strida in i absurdum om vem som gjorde ditt eller datt, det är att vara en god människa! Det är också en styrka att kunna lägga sig platt och kapitulera, jag har legat på botten och rest på mig i tron att jag gjort bot!
Jag sträcker på mig själv nu för jag vet jag varit duktig och är duktig! Alla kan bli bättre, och alla ni som jobbat med er själva-bra gjort!
Lev väl och all kärlek-later!
Åh, den där resan… Den har jag också gjort! Starkt jobbat! :-))
Nyttigt att rannsaka sig själv. Se saken från den andra sidan. Men också att kunna släppa något, resa sig, och gå vidare.
Det låter precis som min värld just NU.. Jag är MITT i den där resan…. Och precis som du beskriver det så tycker jag också det är svårt att möta andra som fortfarande är ”stängda” och inte kan förstå de enklaste av saker! Det är HÄR, det är NU…. Härligt att läsa att det finns andra som också fått insikt i sitt uppförande och gjort något åt det, i positiv riktning! Men det är inte kul att vara mitt i det, man mår ömsom riktigt dåligt, MEN jag SKALL komma ut starkare och mer vis…. Tack för din ärlighet!
Härligt att läsa om din resa. Det är något jag också skulle behöva. Vet bara inte var jag ska börja och lite rädd för vad jag kommer att hitta faktiskt. Kram Anette