Jag vet inte ens om någon läser denna blogg, vet inte alls hur lilla jag fick vara med de stora coola bloggtjejerna framför allt Emma- Att vara någons fru och Hofp, fattar ingenting, men är otroligt stolt och hedrad! Känner mig som kusinen från landet, det tar tid att komma in i bloggandet, detta är min första riktiga blogg, bloggade lite på Mama’s sida när jag var mammaledig första gången, men inget seriöst! Jag kör ju mest från Iphonen och mina bilder också, så då blir det inte lika proffsigt som de med systemkamera, stativ, en miljon läsare och 5 år i ryggen, men jag kämpar på och vill att ni ska få en liten inblick i mitt liv, min vardag och alla mina funderingar om saker och ting! På semestern tänkte jag sätta mig ner i lugn och ro och lära mig allt om hur man gör för det finns inte tid till det just nu.
Idag har det gått i ett igen, upp och lämna barnen, jobba, och ta itu med 6 dagars frånvaro, hämta barnen, handla mat och laga mat, tvätta maskiner och sätta igång en diskmaskin för att landa i soffan nu ca halv åtta! Livet, är det det som är meningen att man ska rusa runt hela dagarna och sen sitta ner en stund för att nästa dag göra samma sak igen nästa dag?
När man sen har minimalt med avlastning i vardagen och en man som är mer borta än hemma- något vi bestämt tillsammans, då är det inte lätt. När jag var liten ställde mina farföräldrar och morföräldrar upp i vått och torrt, så för mig som är uppväxt så är det en självklarhet men när verkligheten inte ser ut så då kör det ihop sig rejält och jag jobbar heltid och min man tredubbel heltid, så kan ju en myra räkna ut att ekvationen inte går ihop! Vi får titta på andra lösningar helt enkelt, vet bara inte vad eller vem, jag vill gärna känna den som ska passa eller hämta barnen. Denna helg får vi inte ihop det, jag jobbar och Martin måste avsluta i Gbg och ingen som kan passa, vad gör man då? Jag vet faktiskt inte och orkar inte lägga mer energi på det ikväll! Nu ska vi lyssna på regnet och tända några doftljus!
Later!