Jag är helt ur gängorna, men har i alla fall tränat fem av sex dagar den sista veckan och ätit mina 1000 kc varje dag, men vill bara gräva ner mig i ett hål. Vet ni vad, jag tror jag måste gå till en doktor, jag är sjukt personlig nu, men undrar om jag verkligen är glad?? Livet bara snurrar och snurrar, ständigt på väg till nästa sak, nästa jävla syssla, de enda gångerna jag tror jag är glad är på helgen när inget är bestämt och vi bara är hemma och skrotar och när vi är tillsammans, vaknar när vi vill, äter frulle i hop, går ut eller inte går ut. Har tänkt så sjukt mycket på detta de sista dagarna och jag tror fan jag är deprimerad eller något, jag är verkligen inte glad, gör bara varenda jävla sak som skall göras och längtar till min säng för att där få ångest för att jag skall upp, hade jag varit 80-talist hade jag käkat benso och legat på vilohem, men jag kämpar på, men det går ut över min familj, men man måste själv komma till insikt om saker och ting innan man kan göra något åt det!
17 arbetsdagar kvar, känns som en evighet, tänk 17 dagar till av mitt liv, sen över, nada, zip it, farväl, hejdå, aldrig mer, ses INTE igen!! Känns så jävla jävla skumt, varenda morgon i snart 4 år har jag känt en glädje och stolthet, öppnat dörren till mitt andra hem, och nu, mitt hjärta är svart!!!
Här var jag glad, lycklig, lugn och tillfreds, vi lämnar det där! Allt blir bra, Agnes fixar biffen, alltid, jag har ju M, Z och R och några fler!
Godnatt!!
Hej frun, har läst din blogg ett tag och förstå mig rätt nu.. jag känner fasiken så skönt å läsa att du oxå känner som du gör. Livet är inte bara lycka å rosa moln.. precis så där som du beskriver.. känner jag oxå mellan varven.vi har haft en grå period länge nu å så klart vi blir deppiga! Håll ut det kommer att vända, njut av man och barn å träna på! ( många bloggar man läser är ju allt sååå himla bra jämt) du är normal å sund! Fortsätt med det! Kram Pernilla
Det kommer att ordna sig. Det gör det alltid. Du måste tro på det.
Sen är det ju ok att inte vara glad jämt. Du har ju tagit ett jättestort (och bra) beslut att säga upp dig från ett jobb där du inte mår bra och gå vidare i livet. Det hade varit konstigt om det inte medförde lite ångest att inte veta vart du är på väg just precis nu. Känner du att det drar ut på tiden och känslan inte försvinner så gå och dela den med någon klok människa – ibland kan man inte laga sig själv.