När ingen förstår!

Finns det något värre än känslan när man berättar något och människor inte förstår? Jag hatar det, hatar när man försöker förklara och det är för väggen man förklarar, det är så himla jobbigt! Man pratar för stängda öron, människor vill inte eller så förstår de inte eller så vill de något annat med sin oförståelse!!
Orkar inte försöka mer, då ger jag upp!
Mina barn har varit hemma tillsammans i 7 dagar och OMG vad de bråkat de sista dagarna, Z är tvångslagd i sin säng och R sitter på sitt rum och skäms, jag har skrikit så många gånger på dem att det inte biter mer, M har inte varit hemma på en vecka och jag är slut som artist, nästa vecka är det min tur att jobba och M’s att vabba!!!

Ligger och kollar schlager festivalen, förlåt men nu vet jag varför jag aldrig kollat innan, katastrof mer säger jag inte! Just nu sjunger något i skägg och klänning?!?

Kan inte heller släppa att om jag hade varit bättre på att slicka uppåt hade det varit jag, och inte någon annan!!! Jag kan ju inte smöra, jag kan inte skicka uppåt, det går inte, jag mår illa då, jag är jag om än i en mycket omarbetad version än innan!
Skulle vara så himla kul att höra vad människor har för uppfattning om vem jag är, beroende på hur man uppfattas! Jag älskar att höra sådant, lika kul som att ingen tror M kan bli sur och typ skrika!!! Hahaaaa blir han arg så blir han arg och han blir arg på riktigt och när han höjer rösten lyssnar man!!!!
Nä nu ska jag fortsätta pusta ut efter denna eftermiddag med total kaos!!!