Jag lever, i högsta grad, det har jag aldrig betvivlat! Annars vet msn man lever när man springer med barn för att hinna och en somnar i vagnen och simningen börjar snart och pattsvetten den rinner inte, den sprutar, för att hinna hem och tvätta iallafall två maskiner så vi har lite rena kläder och smulorna knastrar under din strumpa du haft i två dagar! Jag lever, jag gråter en skvätt för jag hinner ingenting, jag rusar, vill stanna tiden, därför blir det värt allt i världen när man får en liten i famnen som man hinner pussa på i två bussstopp, allt blir det värt!
Att man sedan hade en intention att alla skulle sova 21 men det blev visst halv tolv pga växtvärk i litens ben och tårar som sprutade och mamman hon blåste sonen i nacken, smekte och ojade och hämtade vatten, snorpapper, medicin och salva, ja sen ringde klockan 06:30!!!
Livet, jag är säker på att jag lever, lever livet, mitt liv, min familjs tid jag brukar aldrig tvivla bara undra hur långt från glamouren man kan komma!
Jag som kämpar för att ändå vara ganska snygg, hel, ren och lite rolig undrar ibland de där som bara är perfekta och krispiga och shoppar inredning och flyttar en ananas då och då om de någon gång springer så svetten sprutar, om de har smulor på golvet, om de i ren panik gör mackor till middag som de äter på köksbänken? Jag undrar det ibland?
Pussss från mig!
Du är inte ensam om att undra!! puss<3