allt var ändå lite bättre, lite gladare, lite lättare men så dog ungdomarna i Trollhättan och mitt harhjärta la av, stannade och dog, jag orkar inte mer faktiskt! De hade pratat om det i skolan och liten hade typ tusen frågor, hur fan förklarar jag det? Hur förklarar jag och förmanar så att han vet, vet det som är viktigt att veta?
jag tappade all kraft, satte mig ner och kom av mig, bokade tvättid och tvättade som en med diagnos för att skingra tankarna- ibland har
jag diagnos jag vet det men det är en annan historia, först får jag panik när något läskigt händer som jag då börjar tänka på- typ om det kan hända här? Då är jag i panik och lätt manisk sen tappar jag all kraft och blir apatisk- helt galet!
inte nog med det, det är mycket jämmer och elände nu, några fina vänner är sjuka och en ligger på sjukan på sjätte veckan och skall opereras igen, en annan är ledsen och den tredje kämpar på!
Så nu ber vi för att världen ska bli en bättre plats att leva på!
pussss o godnatt