Det tar ju ett par år i livet att liksom haja läget, och kunna analysera och förstå! Mycket kan man ha förståelse för men ibland måste man inse att det är lönlöst man får ge upp till personen vuxnas till sig lite!
Jag tror oftast på det jag gör annars är det ju meningslöst och om någon då kanske vill diskutera om detta ämne då vet jag ju var jag står, och eftersom jag är säker på min sak och tror på jag valt göra, då blir jag inte arg om människor kommer med en annan input, annan lärdom eller idéer om saken ifråga eller helt enkelt sågar det, för jag tror ju på det och tar till mig och lyssnar på vad som sägs. Är man däremot osäker och osäker på vad man sysslar med då får diskussionen en annan spelhalva, då blir det lite typ jag håller för öronen och bara bestämmer mig för att den andra människan vill mig illa, alternativt hånar mig- vilket inte är fallet och så har man bestämt sig för att så är det för någonstans där inne vet man att det kanske inte är det bästa det jag håller på med och då blir det ju så jävla jobbigt om någon kommer och liksom kanske säger det!!!!!!! Så om den osäkra nu bara bestämmer sig för att du vill mig illa och bara blir arg och börjar hota med lite allt möjligt då retirerar man för det är just då du inser att det är kört du pratar med någon som har fastnat!
så det är jobbigt att prata med osäkra människor för diskussionen kommer inte vidare då de känner sig påhoppade och kvar står du som ett fån och undrar vad fan hände, och då undrar jag om det finns en handbok för oss andra så ni osäkra inte känner er påhoppade och vi vet vad vi kan prata om och inte????? Det saknar jag!
så nu slutar jag trippa på tå över de självutnämnda kränkta jävlarna efter ett par timmars analyserande!
slut på meddelande!
hä på dig!
Det du beskriver är för mig bilden av en inte bara osäker person, utan en person som dessutom är omogen. Någon som för en ensidig monolog i en stor megafon och som bara intresserar sig för och ägnar sig åt sitt eget tyckande. Som helt enkelt inte vill ha en givande diskussion och ett äkta möte med en annan människa.
En diskussion innebär ju att undersöka sakernas tillstånd, att försöka se ting från olika håll. En diskussion innebär alltid en tvåvägskommunikation, en nyfikenhet, där båda parter är öppna för den andres synvinkel. Och förutsätter en sund förmåga att kunna skilja på sak och person.
Min erfarenhet är att det är fullständigt lönlöst att diskutera med en ”tyckare”. Tröttsamt, nedbrytande och helt ointressant egentligen. Det jag tycker positioneras direkt emot det du tycker. Har vi tur, tycker vi likadant, håller sams och gillar varandra. Annars försöker vi överrösta varandra med hög röst eller smattrande tirader av ord, allt för att vinna en kamp. Eller så blir vi snarstuckna, kränkta och drar oss surt undan. Vägrar se nya fakta, vägrar lyssna, vägrar öppna upp och ta in en annan ståndpunkt.
Såhär ser väl faktiskt mycket av kommunikationen ut idag ändå. Mycket tyckande, lite lyssnande, många lättkränkta själar. Mycket sällan verkligt livgivande, intressanta och inspirerande diskussioner. Annat än ibland, och då med några få, verkligt nära vänner.
Jag ”tycker” att du gör helt rätt som drar dig undan. Allt annat vore rent bortkastad tid, energi och engagemang. Pärlor för svin. Man får försöka ha tålamod, bli mer förvånad än ledsen när man gå på en såndär ”diskussions-mina”. Tänka att ”jaha, så tänker du”. Sedan inte lösa mer tid med att upplysa eller försöka påverka någon som helt enkelt inte vill. Faktiskt respektera dennes val att vara sluten. Men då inte försöka i alla fall. Det tar tid att lära sig lyssna, se saker i perspektiv och lära av andra människor. Det tar tid för somliga att släppa sitt ego och våga ifrågasätta sin ståndpunkt.
Gläd dig åt att du har lärt dig något här i livet. Att du uppenbarligen tillhör dem som verkligen ärligt och intresserat frågar efter andras mening, försöker förstå sammanhang och faktiskt har en egen välgrundad ståndpunkt att komma med. Som tål motargument utan att gå i taket. Som vill lära och utvecklas.
Med en god portion humor och sund distans både till sig själv och till andra kan man halvvägs överleva dessa vandrande ”osäkerhetsbomber”!
Detta är min åsikt 😉 !
Tack för en riktigt bra blogg!
WORD!!!
Mega kram på dig och dina kloka ord!