Det är bara fullt ös medvetslös hela dagarna! Jag hinner inte med, jobbade tio timmar idag och nu hemma och klockan är över tio, vad hände? Tänker och känner jag efter för mycket kommer jag lägga mig ner och aldrig resa på mig igen, blir rädd när jag är så här trött!
Min mage kurrar och det finns ingenting att äta!
För varje sån här dag kommer man bara närmare sitt beslut och sina drömmar som måste måste bli verklighet, det är tvunget!
När man jobbar jämt och ändå inga pengar tjänar kan man lika väl jobba mindre och tjäna samma pengar! Familjen är det absolut viktigaste i hela världen, man kan inte stå på sitt jobb för man tjänar pengar och har bra tider men vantrivs, det går inte!
Jag räknar ner till helgen då jag ska vara ledig, tror det blir bio med R annars tomt och så ska det förbli!
Jag undrar faktiskt hur människor orkar, vill och kan göra tusen saker varje helg, ha gäster, gå bort, hitta på en miljard saker, kuta runt, ses där och ses här! Men vad vet jag, jag kanske är världens tråkigaste!
Min fina fina hy tack vare Patrizia’s Fraktionerad laser och eftersom det är beständigt är det helt fantastiskt vad det gör med en! Älskar älskar älskar!
Vi som går till henne följer och peppar och skriver till varandra, håller lite koll och det är verkligen kul med pepp och komplimanger och inte sura miner och skitsnack! Kul med människor som gläds med andra!
Igår skrev jag ett inlägg som försvann och orkade inte skriva om det, nu Nanna kudden!
En sak jag inte kan släppa är- Är du aldrig ledsen? Mår du bara dåligt och går runt och är olycklig men låter det vara? Har du aldrig gråtit så mycket att tårarna tar slut? Vid alla hemsk heter som hänt dig, har du gråtit någonsin? Tänk om jag visste!
Puss och godnatt!
Kan bara hålla med dig, ibland känns det när du skriver att det är mina tankar…. Vill bara dra i handbromsen men tyvärr så styr ekonomi för mycket för att känslorna skall få utlopp för sitt rätta jag!!
Jag vet hur du kanner dig. Jag bor i England, i ett pyttelitet hus som vi hyr, letat efter nytt flera manader, men man far valdigt lite for sina pengar. Jag jobbar i London. Det tar mig 4 timmar om dagen at resa till London till ett jobb for en valgorenhet. Jag trvis dar, men det ar samma problem varje dag, hur ska vi hitta pengar sa att organisationen ska overleva, sa att jag har ett jobb ett ar till. Vad hander annars? Jag ar sa trott. Mina dagar blandas ihop till ett. Sedan kommer helgen. Da springer vi runt och runt, stadar, tvattar, ordnar rakningar, och hoppas att vi har tid att titta lite pa varandra. Vi har en katt, men inga barn (det gick inte heller – fru naturen har sag nej). Vi ar bada utlanningar i ett land som borjat vrida sig emot utlanningar ’som bara kommer hit och stjal jobb ifran engelskt folk och som utnyttjar halsavarden’. Vi lever i ett kritiskt samhalle dar man ska vara perfekt for mindre. MEN! Jag ar positiv i allmanhet. I allt skit man maste leva igenom tanker jag pa saker jag tycker om. Jag tycker du borde gora detsamma. Du har din familj. Du har din man. Dina foraldrar. Ett hem. Varme och mat. Det ar nagonting i att vara tacksam for det man har och det som gor hjartat varmt. Varje dag ler jag nar jag ser faglarna ata maten jag satter ut till dom, igelkotten som kommer pa kvallen, min katt som halsar mig valkommen hem nar jag statt 1 timma pa taget hela vagen hem och nar jag promenerat 2km i regnet. Och min man som kanner sig som mig och undrar vad vi haller pa med egentligen. Det ar karlek.