Trodde aldrig ett liv kunde rusa ifrån en så här? Hur är det ens möjligt att hinna leva? Andas eller känna något? När allt bara rusar runt runt runt och runt!
jag går upp, åker till bagaren, åker till caféet, jobbar, städar, går ut med hunden, hämtar barn, handlar och lagar mat- detta gör jag varje dag varje vecka, allt är samma ingenting ändras, möjligtvis om ett eller två barn ska hämtas! Förstår ni! Har ni det likadant?
Då har vi ändå klämt in, opera, överraskningsfest, invigningar och middagar, hockeyläger, hockeymatcher som det sedan tar veckor att hämta hem sömn från, sömnen som är det viktigaste för mig, utan den hade jag nog gått sönder! Börjar glömma massa saker, snurrar rundor och är ofokuserad och jag vet att det ändå rätta är att gå och lägga sig i tid och det gör jag varje kväll! Tack gode Gud för sömnen som nu förtiden kommer till mig i ett nafs! Det finns så mycket jag skulle vilja hinna med, träna först och främst, gå promenader, bara vara, träffa kompisar ibland allt sådant är bort prioriterat för tillfället för att driva eget där jag jobbar 6 dagar i veckan, två kids, hund som jag inte vill ha pga tidsbrist, man som flänger jorden runt så är jag tyvärr nr sist i raden och så är det just nu men tro mig en dag är det jag som tar tillbaka Allt! Och då jävlar-
har iallfall unnat mig två omgångar botox, PRP, fraktionerad laser och mini trådlyft så tant ska vara lite Fab iallfall
pussssss
