
Det tar ju ett par år i livet att liksom haja läget, och kunna analysera och förstå! Mycket kan man ha förståelse för men ibland måste man inse att det är lönlöst man får ge upp till personen vuxnas till sig lite!
Jag tror oftast på det jag gör annars är det ju meningslöst och om någon då kanske vill diskutera om detta ämne då vet jag ju var jag står, och eftersom jag är säker på min sak och tror på jag valt göra, då blir jag inte arg om människor kommer med en annan input, annan lärdom eller idéer om saken ifråga eller helt enkelt sågar det, för jag tror ju på det och tar till mig och lyssnar på vad som sägs. Är man däremot osäker och osäker på vad man sysslar med då får diskussionen en annan spelhalva, då blir det lite typ jag håller för öronen och bara bestämmer mig för att den andra människan vill mig illa, alternativt hånar mig- vilket inte är fallet och så har man bestämt sig för att så är det för någonstans där inne vet man att det kanske inte är det bästa det jag håller på med och då blir det ju så jävla jobbigt om någon kommer och liksom kanske säger det!!!!!!! Så om den osäkra nu bara bestämmer sig för att du vill mig illa och bara blir arg och börjar hota med lite allt möjligt då retirerar man för det är just då du inser att det är kört du pratar med någon som har fastnat!
så det är jobbigt att prata med osäkra människor för diskussionen kommer inte vidare då de känner sig påhoppade och kvar står du som ett fån och undrar vad fan hände, och då undrar jag om det finns en handbok för oss andra så ni osäkra inte känner er påhoppade och vi vet vad vi kan prata om och inte????? Det saknar jag!
så nu slutar jag trippa på tå över de självutnämnda kränkta jävlarna efter ett par timmars analyserande!
slut på meddelande!
hä på dig!