Fan fan fan, du är nästan ständigt närvarande jag blir inte av med dig!!! Fast jag haft den finaste bästa helgen på länge så ska du ändå vara där och röra runt- ångesten den är total!!!! Idag har vi sovit länge, ätit lussebullar från frysdisken på Ikea hahaaa till frukost, sovit middag och jag somnade på Ryders bröst och vaknade av att jag saglat ner hela honom, ätit kebab till lunch och tittar på film och barnen har badat!
Tankat och fyllt alla vrår av er mina barn det finaste jag har, mannen lyser med sin frånvaro och det kommer han göra i ca tre veckor till så det är bara att bita ihop och rodda allt själv!
Saknar saknar min bror också som bor i Amsterdam och läser konst, trist som sjutton när man är så långt ifrån varandra!
I morgon är ny vecka och den skall vi igenom och sen kommer helg detta vidunderliga fenomen som jag för tillfället lever på!!!
Så nu ska jag fortsätta vara nära, krama och tänka på hur lyckligt lottad jag är!!
All kärlek och värme till Emma, som skriver de vackraste texterna och skriver så vackert även om sorgliga saker som finns så skriver du så vackert att det sorgliga blir fint!!
Emma jag tänker på dig!!
Peace Out!!!
Ja du… Också hos mig gräver det mörka runt, allt mer sällan men ändock. Just nu ligger jag i sängen med mobilen och läser bloggar. Oförmögen att sova då tankarna far runt. Oro över allt och alla, främst över febrig son med magont som sover i rummet bredvid. Dödsångest trots att han troligen bara är vanligt dagissjuk… Kram på dig!
Ja ångest det är fruktansvärt, jag har haft mycket dödsångest men den är nästan borta om det inte händer något extremt, brukar inte ha ångest varje dag men just nu är det lite turbulent i mitt liv, förhoppningsvis kommer jag ut på andra sidan starkare och utan ångest!! Det värsta är ångesten som har med barnen att göra, sjukdomar, om de ska bli mobbade, nerslagna och våldtagna längre fram- den är så stark att den motar jag i grind varje gång för den fixar jag inte!! Kram
Ja, det går i vågor.. Exakt så är det, saker som rör barnen blir alltför stark att rå på, så det samlar jag i en liten säck i gömmorna någonstans… Får väl se om/när de dyker upp! 🙂
Skönt att veta att vi är flera ”välfungerande” kvinnor med ”lyckade” liv som känner det så här!
Kram!