Lycka och en gråtande Björn Ranelid!

En dag kvar, en dag, helt jävla otroligt, jag förstår det inte, är sjukt overkligt, men det är sant, så sant som det var sagt! Idag hade jag med mina egengjorda prinsesstårtor, och gick till revisorn, där drack vi kaffe i typ långt över en timme, de hurrade över min tårta, de tog om och sa den var jättegod, jag som inte är så bra på att baka, men J hade sagt till mig att använda hallon istället för hallonsylt och det blev succé, en kvar till i morgon, hoppas personalen tycker den är lika god. Jag fick presenter, fattar ni min lilla fina revisor hade presenter till mig, man skall ju inte tala illa om någon så jag gör det i förtäckta ordalag, tror inte det är alla som har hajat det, inte för att jag är girig, det är det sista jag är, men uppskattning vill jag gärna ha när jag är värd det, om det sedan är en paradisask eller en annan sak, det är oviktigt, men jag är värd en present, jag har fan lagt ner min själ de senaste 4 åren, men nu får vi se det är ju hela 6 timmar i morgon!!!! Jag är ju ärlig och det är nog inte pk att skriva så, men nu gör jag det!

Idag hämtade jag extra tidigt och överraskade dem med middag på Emporia och yoghurt glass efter på Yogiboost, de var som ljus, åt upp, satt still, satt fint, bråkade inte, Z fick gå och hålla sin bror i handen, gick super, de satt fint på glassstället, och när jag säger att de gjorde det vet jag inte varför för R är alltid ordentlig värre är det med Z, men oj oj oj idag var hon en stjärna och sen fick hon gå hela vägen ner och hålla R i handen, inte en enda urspårning, då blir man glad och lycklig och tänker det var bra att jag ansträngde mig. R har utnämnt denna veckan till bästa, crazy tisdag och torsdag!! Den där extra energin infinner sig och man känner sig som en supermammy som roddar två barn själv!! När jag tittar på dem fattar jag fortfarande ibland inte att jag skapat dem, de är mina!!!

Idag ringde ”Böna” och läste ett nytt kapitel ur en bok han vill skriva, han grät, jag tyckte det var det finaste han någonsin skrivit, shit säger jag bara. Om nu någon undrar så ja ”Böna” är min pappa Björn Ranelid, jag dör så fint det var, men han grät själv så mycket att på slutet blev det lite grötigt och R som lyssnade i högtalaren blev rädd när han grät, hhahahahha, han gråter liksom så där sjukt dramatiskt! Hur som haver hoppas det blir av, hoppas hoppas!

Jag hade satt på mig kjol och allt idag!

Vi hörs snart igen!! Kärlek!