Jag har varit med om något obehagligt, ni vet när man är med och inser att saker och ting är fel, människor pratar, någon känner du andra inte alls, men du känner instinktivt att du vill inte vara med, du säger ifrån, du reagerar det hade vilken normal människa som helst gjort, diskussionen var snudd på rasistisk, främlingsfientlig, vidrig människosyn, vi har ingen som helst förståelse för andra, du blir så berörd och arg att du börjar skaka, du går därifrån och känner en avsky. Vad hände precis, vad sa de egentligen, var jag med om detta? Du blir arg och ledsen, du reagerar, människor förstår ingenting, vadå det var väl inte så farligt och varför reagerar du vad några mammor säger på ett kalas? Vad är det för frågor, man reagerar väl var det än händer, skulle det vara legitimt för det är på ett kalas? Jag fattar ingenting, men jag vet att jag fortfarande känner avsky, vrede och förundran och så får det vara! Att stå där som ett stoppljus och inte fatta någonting, det är inte kul. Nu är detta min känsla och min reaktion, men om någon av mina vänner reagerat så starkt på vad jag sagt hade jag blivit ledsen, velat förklara mig och känt mig ivrig att ställa det till rätta, inte slagit bakut och tyckt att va fan, du är extremt känslig och impulsiv som reagerar som du gör! Men vi är alla olika och det är svårt med relationer, vänner som förhållanden och ibland förstår man inte varandra, eller vill inte och vill bara bobba sig och då är det svårt. Få människor kan kapitulera, få kan förstå när de gjort fel, jag är den första som ligger ner när jag gjort fel och jag har ingen prestige i att förklara mig nere om jag gjort fel, sårat någon eller något annat! Sällan jag reagerar men nu gjorde jag det och jag har samma unkna känsla idag som igår, men nu är det som det är, två stycken på två sidor som tycker totalt olika och svårare att mötas än katten och musen, då får det kanske vara så. Ibland är det bra att sätta sig ner och tänka och det har jag gjort och gör varje dag och jag står fast vid samma ståndpunkt som igår och då är det så, annars är jag öppen för förändringar eller kompromisser men detta kan ej kompromissas om. Man tycker som man tycker, högt eller lågt oavsett om det blir sagt på kalas eller ej!
Nu har jag tränat direkt efter lämning och nu blir det jobb i kubik och möten sen simskola i eftermiddag!
Later honeys! Kom ihåg självrannsakan är nyckeln till det mesta!
Även om det tar kraft tycker jag det är modigt att du sa ifrån. Finns inget mer äckligt än förtäckt rasism och det är tyvärr ganska vanligt.
Det är aldrig något fel i att säga ifrån. Det är det som visar vad vi är för slags människor. Det är modigt och starkt och inte något du ska känna ånger för. Rasism ska alltid tas bort, det spelar ingen roll i vilket format det kommer.
Tycker det låter som om du gjorde alldeles förbannat rätt i att reagera!
Alldeles för ofta kommer man på i efterhand vad man borde sagt eller gjort och inte bara stått där i stilla samtyckande. För så är det i min värld.. den som tiger den samtycker. Å det gör man ju faktiskt inte alls ibland… Bra gjort! Ibland får man verkligen nypa sig i armen när man hör saker..
Hälsningar M