Födelsedag, familj, kärlek, insikter och presentlös!

Valborg, min födelsedag, dagen då jag i år blev 37! Inte helt ångest befriat, det ska jag erkänna, inte så mkt pga hur jag ser ut eller något mer att fan snart är man 40 år och det tyckte man ju typ för tio år sedan att då är man last gammal ju och nu är jag där snart själv, herregud, när jag är 40 är Z bara 5, gammal mamma, tycker jag, lägger inga värderingar i detta, det är bara vad jag tycker, att jag sen är som en tjugoåring i sättet och sinnet det är en annan femma!
Hur som haver min dag igår var fantastisk och vilket väder, blev väckt av ett paket juice och en skrikandes Z, en Spider-Man som hivades upp i sängen- det fick nog inte plats på brickan, färskt bröd och bullar från vårt älskade Boulangerie i huset, sen stack M och jobbade och jag och barnen gick till lekan och var där länge länge sen handlade vi och gick hem och hade en formidabel picknick klar vid ett då kom mina föräldrar och vi gick till Pildammsparken och där stannade vi till nästan fem!

Sen gick vi hem och jag tvättade- jo det kan man också göra på sin födelsedag, sen åt vi middag och åt tårta även den från Boulangeriet en citron och maräng paj, väldigt fräsch! Vi skulle gå till folkets park vid åtta men då hade vi precis börjat äta och sen snackade vi till över tio och då körde mina föräldrar hem och jag gick och la mig full av kärlek och full av nya insikter!
En dag med mina barn, mina föräldrar och min man, inte en endaste present, det var en ny lärdom att man kunde vara lika glad för det, vi hade långa diskussioner om att jag tycker det är jobbigt att ha mindre pengar att röra mig med, och då sa min pappa- agnes du har ett hem, du har en man, två fantastiska bedårande friska barn, familj, mat, hälsa och kläder, och om du i några månader inte kan shoppa som du är van vid, va fan gör det??? Där satt jag som en idiot för det är ju sant, så jävla jävla sant och människor tycker säkert men shit inga presenter men vet ni vad- Fuck it, människor fattar ingenting och jag har kommit fram till att all denna status hets är helt jävla galen, människor är galna, de går fan över lik för pengar, en status symbol som är så jävla viktig! Människor konkar och vågar inte säga det, sitter i sina hus och spelar fina, människor har kredit kort och skulder upp över öronen, en respektive som bara vill ha och ha som resulterar i att människor tar ödesdigra beslut som får konsekvenser långt över vad en människa kan hantera- allt för status och visa hur jävla fina de är, hur lyckade de är, hur mycket pengar de har!
Hahaaaaaa, jag är hundra gånger lyckligare idag i min hyresrätt, min lilla lilla räkningshög, min avsaknad av chefsjobb, mina flextider, min tid med barnen, jag är fattigare än innan, kan inte shoppa för 10000 i månaden längre men det finns inget med detta som inte gör mig bättre och klokare som människa! Det är bland det svåraste och tuffaste jag varit med om, och jag har insett att jag är både bortskämd och ytlig för de senaste åren har jag inte vänt kronor direkt så att ha lite mindre pengar är en lärdom och en enorm rikedom av lärdomar jag inte vill vara utan, framförallt kommer jag att vara ännu mer tacksam då allt är tillbaka på samma igen! Insikten att det finns de som har det hundra gånger värre än mig varje månad varje år får mig att se på människan på ett annat sätt, min respekt för andra, ensamstående som kämpar och sliter, barn som inte har kläder eller skor, människor som kämpar det är de som är de riktiga människorna, de som kämpar, de som lever, de som inte behöver spela och förställa sig för att passa in- de är riktiga människor, inte alla som desperat jagar och jagar för att ha det fetaste och senaste, skit samma hur det skaffas, ha det ska vi till varje pris! Vi kan köpa presenter det är inte det men det enda jag önskar mig är ett kilo botox och det ska jag få men inte nu, det är första gången i mitt liv jag inte fått något- ok jag har fått pengar av min mamma men inga presenter och det kändes inte ens konstigt för varje sekund igår var jag med mina barn och andades dem och det är värt allt i hela världen, hela universum till jordens ände!

Jag är så trött på låtsas, låtsas människor, hitte på, och fake människor jag orkar inte. Tänk om alla hade modet att vara sig själva och lita på att det räcker, vem fan ska man vara fin för?? Jag är så evinnerligt trött på mänskligheten och detta blir extra uppenbart när man tar beslut och gör saker i livet som går mot allt annat man brukar göra, det är lite då man kan skilja agnarna från vetet, man vet inte ned någon till och med de närmaste kan vara skadeglada och det är i storm man vet vem man kan hålla i när det blåser!!!
Peace Out!