Åhhhhhhh, jag spydde nästan av ångest och oro, var helt sjösjuk, allt gick bra vi gick upp och åt lite, klädde oss och gick iväg, när klassen ställde sig i led då brast det för R, som han grät, OMG, jag tröstade och höll handen och han grät ännu mer!
Sen kom vi in i klassrummet och då försvann allt och jag satt där med svettiga händer och armsvett som rann, jag fick lämna honom och kom tillbaka och hämtade honom när dagen var slut!
Fröken frågade varför vi klippt av honom allt håret och jag berättade att han blivit retad av tre killar den dagen vi hälsade på och att han grät när vi gick hem den dagen och att vi tänkt, fnulat och funderat hela sommaren och kommit fram till att vem är vi att bestämma att en sexåring ska bli retad- för jag tror inte människor kommer sluta retas- till och med fröken trodde ju han var en tjej berättade hon, så nu har vi gjort avkall och vikt oss för idioterna och samhälls normen, men håret ska växa ut igen och vara rakt och långt och fint när vår lilla kille är redo att möta människors vidriga inskränkta människosyn!
Tänk att man får hålla på med att han ser ut som en tjej men man får inte säga att någon annan är ful! För mig är det samma sak! Retas som retas!
Nog sagt om detta! Att kunna värdera och göra ombeslut tyder på intelligens inte att man tycker och sen inte tycker!
Saknar ej heller att bli påmind om att jag minsann tyckte något annat förra månaden!!!!!!!!!!
Undrar om människor ser hur deras barn uppför sig, det blir ju rätt tydligt i barngrupper Vilka som är uppfostrade och inte uppfostrade, undrar om de tänker på vad deras barn gör och säger???
Jag är till tusen procent medveten om mina barn, deras uppförsel och hur de behandlar andra människor i sin närhet! Om man ser att ens unge är en skit unge, ser man inte det då?
Nä nu fortsätta vabba liten sjuk!!
På återseende senare!!!
Oj, vad jag känner igen mig… Min son ska börja skolan (förskoleklass) imorgon och har gått några dagar på fritids på skolan nu. Han känner två dagiskompisar, resten av den stora barnaskaran är okänd. Han har ”gått vilse i matsalen” och gråter/är halvt hysterisk vid de senaste två lämningarna… Så otroligt ångestskapande och jobbigt även för mig, sitter ju med en klump i magen på jobbet resten av dagen.
Hans långa hår klipptes av i början av året efter att han fått många kommentarerav barn på dagis, men även av vuxna som undrar ”när ska du klippa av dig” och felsägningar att han är tjej. Kändes kluvet att böja sig för andras tankar, fördomar och åsikter men man vill ju inte riskera att han blir mer utsatt än vad som behövs. Svårt!
Nu håller jag tummarna för att lämningen på skolan imorgon funkar bättre. Håller tummarna för dig och din söta son! Tack för att du delar med dig!
Kram från ett regnigt Blekinge!