Att bli så arg att man blir rädd!!

Idag rann det över när jag kom hem! Fick ett sånt psykbryt att jag trodde hjärnan skulle gå sönder, inte ofta jag blir så arg, R satt i ett hörn och skakade! Fick säga förlåt typ 100 ggr, vi grät en skvätt alla utom M som hade gått- hahaaaaaa så var det bra igen! Han fick sin utskällning på telefon och sms!
Min man är världens bästa, bästa pappan och allt, har typ kanske ett eller två fel i allt man stör sig lite på men städning det är inte hans starka sida, innan hade vi städerska i fem år men det har vi inte nu och det märks, jag jobbar ju mer än någonsin och på tider när man annars kanske typ brukar städa- helgen!
När de är hemma med honom får de leka och skoja och ta fram- det är ju jättebra för jag är inte så snäll och städar medan de leker- även om jag är bättre på det nu, men detta resulterar i att det ser ut som bomben när man kommer hem, jag som sorterat allt i olika lådor och så ja saker är ju inte direkt sorterade längre, han hade glömt att börja tvätta, och vi har massor av tvätt- och i en jävla kommunal tvättstuga har man ju 5 timmar varken mer eller mindre, och soppåsen den stod i vasken!!!!!!!!!!!!
Blev så jävla arg, ville typ döda och ela med elpistol!!!!
Så här brukar det inte vara men idag var det så, och kände mig som en jäkla gnat kärring- en sån jag hatar men var bara så trött och ville bara sitta ner och typ tända ljus!!!
Att det sedan stod en chilipasta på spisen och väntade och barnen hade ätit det är en annan femma!
Jag tror att månader av besvikelse och allt skit som hänt kom ut- känns bra nu!
Barnen är badade nu, tvätten upphängd och resten i tvättstugan, mätt i magen och snart ska alla lägga sig och jag ska sitta ner!

IMG_4949.JPG

Rekommenderade inlägg