Orden kommer inte ut, tankarna bara snurrar och jag är trött!
Gjort matlåda precis, det är a och o med planering när man bantar, annars faller allt som ett korthus! Kyckling, broccoli och silverlök mumsfilibabba! Längtar redan, tur jag älskar kyckling och broccoli, den ska vara stekt inte kokt!
Tänkt mycket på det där med vänner de senaste dagarna, hur svårt det kan vara och hur lätt det kan vara! Att skaffa vänner och lära känna nya människor är inte det lättaste, ibland bara säger det klick och andra vänskaper måste man jobba på, de där som bara flyter och bara är är såklart underbara men även de man måste jobba för är oftast värda det i slutändan, man måste vårda och ge kärlek och rannsaka för att det ska fungera och flyta på! Blir ledsen ibland för jag är en sån som alltid bjuder med alla, bjuder till middag eller drink- inte just nu men alltid innan, men vissa av dessa bjuder aldrig med mig tillbaka på något, aldrig på någonting när jag tänker efter! Varför? Om de kommer till mig borde de ju vilja umgås men bjuder aldrig tillbaka! Tänkvärt, det gör mig ledsen att det är så! Känns inte som vänskapen är på lika villkor, tycker jag är duktig på att få med alla, men känner inte att jag är med tillbaka, saker jag tänkt på ett tag!
Känner mig vilse och ensam, hittar inte min plats, har svårt att acceptera att saker och ting kan gå så galet att stolthet och andra dumdristiga egenskaper skapar så mycket drama, att det inte finns återvändo, att vara förlåtande ska vara så förbannat svårt, att inte alla vill samma sak, att så mycket oförätter ligger och gnager, i en annan värld hade det varit lättare, nu är det för många inblandade så det blir smogg i hjulet!
Livet ständigt föränderligt, alltid en prövning, alltid lärorikt, oftast lyckligt men ibland olyckligt, tufft, mjukt, roligt, ibland tråkigt, ofta tråkigt, känslosamt, sårbart men alldeles alldeles underbart ibland!
Älskar älskar mina barn, vill finna ro, hitta balans och bli lycklig- lyckligare! Bli av med den gnagande saknaden, för den gnager, blir inte av med den, vill fortfarande lyfta lurjäveln och berätta roliga saker, måste måste blicka framåt! Det är 2015, jag blir 38 år, julen kom och försvann barnen blir större och större, vi blir äldste och förhoppningsvis klokare!
Ge mig ro, ro i min själ, vill hitta plats, inte vara vilsen, någon jag kan berätta allt för igen, allt precis allt! Det kan man inte med alla!
Nu ska jag lägga mig, upp tidigt, hockeyn startar, en timme tidigare än förut, jag ska jobba!
Peace Out!
