jag har snott detta inlägg av Anitha Schulman- så gå in där och läs!! Bästa bästa på länge jag läst! Man måste våga ha tråkigt det har jag sagt länge länge! Vill man inte ha varandra på tisdagen över falukorven så blir det inte bättre på fredagen över oxfilén!!!!
Vardagsekvationen
Är det inte ändå väldigt fascinerande hur svårt kärlek är?
Att man i grund och botten vill och gör samma saker men lyckas få till det så himla olika. Jag vågar inte säga att det handlar om hur viktiga saker är för en. Men att man bara kommer till samma lösning på helt olika tillvägagångssätt. Det påstås ju att det finns sju olika lösningar att komma fram till ett och samma ekvation och det säger väl något om hur hjärnan fungerar.
Att det inte finns rätt och fel rent konkret utan bara relativt olika metoder att lösa samma problem. Vissa tillvägagångssätt tar längre tid och vissa går fortare. Men resultatet är den samma. Hur ska man ens orka ha överseende för dessa olikheter och klara vardagen utan att slå ihjäl varandra?
Det är inte lätt det där med relationer. Ser runt omkring mig hur folk kämpar med sina ”formler och ekvationer”. Även hur vi gör det då och då. Vem har rätt eller fel och varför är det viktigt? Men det är inte där de stora problemen ligger.
Jag tror inte på relationer som inte klarar vardagen. Man kan egentligen ”pimpa” en relation med massa olika attribut, allt i från fest, alkohol och flärd till vänner, familj och barn eller fantastiska upplevelser. Du kan fly från precis allt hur mycket du vill för att slippa erkänna tristessen.
Man kan ha bagage och man gå sin egen väg. Man kan gå fort fram och sakta men det spelar ingen roll och man kan bråka om det lilla i det stora och tvärtom. Men om båda vill samma sak så kommer man fram till en lösning av problemet. Det finns inga genvägar som Farbror Barbro skulle sagt. Du måste klara vardagen. Fixar du inte att ”ha tråkigt” så kommer inte relationen att hålla. Det kan ta ett år innan det ”sätter sig” men om du inte efter det där året klarar av ”28 dagars tristess” testet typ. Då har du ett problem. Du måste våga vara ful och fruktansvärt tråkig och få respekt för att vara det. Du måste vara solidarisk och storsint saker som är grundläggande jobbiga. Klarar du inte det med en annan människa under samma tak, så har ni ett problem. Du kan kasta matteboken i väggen hur mycket du vill och hota med bråk. Men antingen så klarar ni problemet tillsammans och springer åt samma håll. Om än på individuella sätt och respekterar det. Man får inte vara martyr eller besserwisser. Man måste förstå och det är inte lätt.
Alltså inte min text!