Jag är så sjukt besviken på mig själv, att jag låtit det fortgå, att jag fortsätter men jag orkar inte, jag är apatisk! Hur besviken jag än är på mig så gör jag inget åt det och bara ser på och blir mer och mer ledsen, undrar vad som krävs för att jag ska ta tag i det! Konstigt att man kan Hamna i de sjukaste svackor och jag hatar mig själv för det, verkligen hatar!
Jag som åt 1000 kc varje dag och tränade varje dag har hamnat i koma, jag vet var skon klämmer och det är att när jag jobbar kommer jag hem halv nio och är död, äter bröd och kolhydrater för att orka jobba i tio timmar! Fan också är helt apatisk och har fastnat! Behöver hjälp och energi! Piss o fan piss piss piss, ursäkta språket skit också! Det var min måndag i morgon tio nya timmar!! För sista gången ska jag bestämma att den 1/4 börjar jag igen, att springa en mil om dagen blir det inte men jag ska och måste träna alla lediga dagar! Måste mår inte bra och är helt olycklig!
Godnatt!!!!
Hej!
Jag känner igen mig mycket i det du skriver – tyvärr
Det är så j-a tungt när man hamnar i den där svackan. Hoppas du kan ta dig ur den, själv kämpar jag dagligen! Livet är en strid.
Gillar din blogg skitmycket förresten;)
/ Åsa
Eller så accepterar du att livet är som det är. Träna när du kan, ta bort alla måsten och tyck om dig själv precis så som du är. Banta och träna för att gå ner i vikt förgör själen enligt mig. Träna istället för att må bra, inte för att gå ner i vikt. Ät lagom av allt och acceptera och var stolt för det du verkligen orkar och gör. Och förresten vad fan ska du med magrutor till? Jag är snabb som satan, tränar idiotmycket för att jag älskar det men jag gör inte det för att bli smal, aldrig i helvete! Jag skulle aldrig orka träna för att bli vältränad eller smal eller för att få rutor. Mina träningsmål är andra och det handlar mer om upplevelser än vikt. Jag har mage och några kilo extra men jag är fan för gammal för att banta.