Efter min panikångest attack i början på året är jag väldigt känslig, livet rusar fram och jag hinner inte med, idag efter många dagar fulla av stress, tidiga morgnar, kalas, träningar, och allt annat började jag gråta när jag hade stressat som en galning till R’s skola och de har såklart utedag- och skulle komma om ca 40 min, något jag glömt och jag hade två full-packade tunga väskor och fick åka och hämta Z och sen tillbaka till R’s skola och logistiskt är detta en katastrof, jag ska hoppa av på ett ställe, ta Z sen R- sen hem att åka R- Z- R tar sin tid, sen bråkade barnen och jag var så hungrig att jag var svimmig så vi stannade på vårt Sushi ställe, väl där vill ingen av dem äta spett med teryiaki sås på- som de själva beställt och R började nästan kräkas- så efter att jag igen börjat lipa och slickat av sås från tio spett åt de och jag hade fått lite energi men jag insåg redan igår att det varit lite för mycket på sistone, trodde hjärtat skulle hoppa ut igår och fick halsbränna. Oroar mig för kommande läkar besök och har inte varit riktigt hungrig på veckor äter de konstigaste saker och ingen riktig mat, så fattar även jag att nu måste jag stanna upp och dra i bromsen, är helt slut, glömmer saker och måste få lite ordning men förhoppningsvis är det på gång! Ibland är det bara för mycket, R har hockey träning fem dagar i veckan, bara en sån sak, ska skaffa städerska är på tiden igen, och ska försöka göra planering för allt som ska göras, det blir nog bra!
pussssssssss
Dra i bromsen!
För din egen skull
och familjens
<3