Jag önskar så jag var lika cool som min man, en gång på 15 år har jag sett honom stressad och ur balans och han grät men då var också livet för oss på ruinens kant, en enda gång, själv oroar jag mig till döds typ varje dag, är rädd, vill bara ha trygghet och vågar ingenting! Detta är en ny Agnes, oroat mig har jag alltid gjort men det andra det är inte jag, så fruktansvärt rädd för allt och det är inte bra alls, men nu är det lite så va fan nu kör vi! Eller vad säger Ni? Som min man sa- nu är det äntligen Vi!
pusssssssss o kram