Om att vara ensam!

Jag är ganska ensam, men det har jag lite valt själv, om man säger nej till allt så till slut frågar ingen om man ska med, jag vill ju också allra helst vara hemma, älskar att vara hemma och finns få saker som slår det! Sen hade jag ju en bästis i 15 år, som jag va med nästan varje dag, ringde varje dag flera gånger om dagen, reste med, firade varenda högtid med men jag gjorde ju slut, och jag saknar min bästis! Saknar att ringa någon när det är något, saknar att umgås, saknar att ha en tillhörighet men jag gjorde valet själv, och jag är ganska ensam! Har hittat en vän jag tycker himla himla mycket om, det är kärlek men vår vänskap är mer vuxen och grundad på en annan sorts plattform, tid finns inte att prata i telefon varje dag, vi ses när vi hinner men jag skulle gå genom Eld för henne och vet hon skulle göra detsamma, men saknar det där bästis- livet ni vet! Jag gillar att vara ensam men ibland känner jag mig ensammast i världen! Min ångest talade jag nästan aldrig med min bästis om, hon hade nog inte förstått men i min nuvarande vän relation talar vi mycket om ångest, det är ju så jävla jobbigt med ångest och svårt att tala om, speciellt om den andra personen inte haft ångest eller kan relatera! Då är det svårt! Önskar så jag kunde vara ytlig, glättig och tramsigt översvallande men kan inte längre, jag kan inte längre vara lättsam men som jag önskar, tror det har mycket att göra med att jag knappt dricker längre, jag är mer allvarlig nu också för allt jag gått igenom med mig själv!

jag är ensam men det är något jag valt själv, det slår mig bara ibland när man vill ringa att det går ju inte! Saker och ting som dyker upp eller annat jag vet vi skulle skratta åt, då slår det över mig!

godnatt

 

 

Rekommenderade inlägg

4 kommentarer till “Om att vara ensam!

  1. Har valt något liknande som du… skönt men läskigt samtidigt. Det läskiga kommer över en i perioder….

  2. Har det likadant.Men har min underbara man & barn & det räcker för mig just nu.MEN brukar tänka på hur det skulle bli vid ev separation och när barnen blir stora ska jag sitta här själv då utan vänner?Tur att jag älskar katter! 😃

  3. Känner så väl igen mej i det som du skriver har precis samma situation och min mamma dog och resterande familj glömde mig vid urnsättningen så jag har även brutit med dem. Lever ensam med mina 2 barn som nu är 13 och 18 så kompis häng är bättre än mamma. Så det är nu jag ska hitta ett nytt liv

Comments are closed.