Jag vet inte ännu om jag mist något jag hållit kärt länge, jag vet inte för det finns inga svar! Det smärtar mig något oerhört att jag blivit sårad och ledsen och att det inte reds ut, det gör ont av vetskapen att man är utbytbar och inte eller kanske inte alls värd så mycket! Man måste jobba i alla förhållanden, man måste ibland inse vad som är rätt och riktigt, även fast man känner att man inte gjort fel måste man ibland kapitulera och svälja stoltheten!!!
Det där med att svälja stolthet det är svårt och jag står först i ledet att göra rätt om jag gjort fel, men när man inte gjort fel och är ledsen över vidrig behandling vad gör man då?
När man för första gången i magen känner nej, det var för mycket, jag vill inte bli behandlad dåligt, jag vill ha en ursäkt och jag väntar fortfarande!
Så kan det vara ibland, livet är förunderligt och varje dag lär man sig något! Ibland något bra, ibland något klokt, ibland något hemskt, något oviktigt men när det smärtar då smärtar det och det gör ont! Att varje dag bli påmind, att varje dag saknas en del av din vardag, så många år, så många timmar, så många minuter!! Saknar varje dag!
Snart snart är det semester, väntar bara 9 dagar mer jobb, sen ska jag vara med dem jag älskar mest!
Peace Out- håll hårt i dem du håller kär!
3 kommentarer till “Att mista något, eller inte mista något!”
Comments are closed.
När jag mådde dåligt så fick jag ett medelande av en vän.
Kommer inte ihåg det ordagrannt men typ något i stil med….Om någon kastar skit på dig,
ligg stilla och vänta till det har torkat sen reser du dig, skakar av dig och går vidare ännu
starkare och lenare.
Kämpa på!! Styrkekrama
Det är svårt det där med att vara lycklig i vardagen, bli sårad och ledsen.. för min del så är det väldigt få personer som kan såra mig.. bara dom som står mig nära och som jag bryr mig om väldigt mycket. Några tips som jag tycker är bra: http://hjarnfysik.blogspot.no/2013/11/14-satt-att-bli-lycklig-pa.html
Vad ska ni hitta på på semestern da? Ha det bäst! Kram
Åh, vd jag känner igen det där :o( Så himla sorgligt att vissa människor inte förstår vilka spår som sätter. Om dem bara hade varit lite ödmjuka och åtminstone bett om ursäkt när dem klantat till det. Ingen är för ”stor” för att säga förlåt :o(
Hoppas du får sinnesro snart <3
Kram