Att vakna och vara uppgiven, ledsen men samtidigt jävligt förbannad!
Jag är 37 år gammal, ordentlig, kommer Alltid i tid, skötsam, plikttrogen, arbetsam och har en sjuhelvetes moral, en avundsvärd moral, när jag blir orättvist behandlad då ringer alla varningsklockor för jag förtjänar inte det, inte någonstans och jag vet det! Mitt värde är högre än så, det finns många människor som kanske förtjänar en skrapa men inte jag, jag är 100% säker på det! Stolt att veta mitt värde men lik förbannat gör det lika ont de gånger det händer- tur det händer så sällan!!!!!
Jag har sagt det förr och säger det igen- man får aldrig någonsin tala nedvärderande eller dåligt till människor, med ett sätt som om du talar till en skit, det visar på brister i intelligensen att man inte förstår hur man talar till människor, alla människor är värda att talas till med respekt och ingenting blir bättre för att man vill få fram sitt budskap på ett sätt som är under all kritik!
Det man får tillbaka är total avsaknad av respekt tillbaka, man kan aldrig respektera någon som tror sig vara mer än någon annan och därför talar dåligt till andra!
Fruktansvärd egenskap och sätt dig ner gör om och gör RÄTT!!
Har varit där själv men det var längesedan och jag är inte där idag, pga detta jag gjorde slut med min kompis, tänk så många som går runt och tror sig ha rätten till detta!
Vi vabbar vidare, feber och feber och feber och så mycket snor att om vi sålde det i lösvikt hade vi varit rika vid det här laget!
Det är inte så kul att vara inne på tredje dagen, man blir rätt begränsad och vissa läs Z klättrar på väggarna vid det här laget!
Gör om gör rätt, behandla människor som du själv vill bli behandlad!!
Peace!
