Många tycker att barn/ barnen ska sova själva, helst i ett eget rum och helst så snabbt som möjligt! När vi fick första barnet var jag livrädd han skulle sluta andas, hade då hört att napp och att sova hos föräldrarna och med lite ljud och ljus var det bästa också för att förhindra plötsligt spädbarns död, så vi hade R mellan oss till han var 6 månader, mycket praktiskt då jag inte ammade och han drack i flaska och tog napp, vi hade maten klar bredvid sängen bara att tjoffa upp- andra går upp och kokar och värmer, inte jag!! Sen sov han i spjälsäng i fotändan och han har alltid sovit som en stock, så jädra skönt!
Sen kom Z och hon var ju världens bästa sen dag 1 ingen amning där heller, hon slaggade hela natten från det hon kom ut, så henne la vi i spjälsäng bredvid oss med ena sidan av, så var det med det! När hon blev större sov hon i eget rum, tjoff in och godnatt! Hon har varit så sedan dag ett, underbart sån jävla lyx! R har haft Nattskräck, drömt och även om han sovit som stocken själv, varit orolig och kommit till oss och det skulle jag aldrig säga nej till, mina föräldrar har aldrig sagt nej och jag skulle aldrig säga nej till någon som är ledsen eller rädd!
Den där jävla egentiden alla tjatar om, den kommer jag lovar, det kommer en tid när vi inte kommer se röken av ungdomarna och det är då, nu är nu och när M varit borta mycket i perioder har det varit fantastiskt mysigt med barnen i sängen!
Det känns ibland som om när barnen kommer ut ska de nästan till college på direkten! Så vill jag inte ha det, barn ska få lov att vara barn, det är så mycket idag som pockar på och ska ske alldeles för tidigt, och vem kan säga nej till att snusa nacke som luktar vanilj och hålla liten varm hand i sin egen? Inte jag!
Peace Out!
Helt rätt! Ta tillvara på tiden, den är kort!
Så rätt och bra skrivet!