När du bråkar med någon, då för första gången lär du känna den människan, för det är då man visar sitt rätta jag! Allt är så surrealistiskt och jag tror på riktigt inte att detta händer! De som sårar och sticker en kniv i ditt hjärta och bara hugger och hugger och inte slutar fast du blir ledsen, de är små på jorden för blir det bättre av att göra någon riktigt ledsen, vad vill man uppnå då? Att människan ska bli så som du vill? Då kan man ju gå runt och diktera hur alla ska vara och snäsa och vara rent utsagt jävliga mot dem man tycker har dåliga sidor och hoppas att om man är tillräckligt jävla elak mot dem så blir de nog perfekta!!!!! Och vem fan är du att säga till mig att jag är jävligt jobbig och piss irriterande? Jag skulle aldrig sätta mig över någon och diktera att det är fel på den människan, det kan man ju inte, alla har fel och brister och om människor anstränger sig och du fortfarande tycker de är jobbiga så får man bara acceptera om det inte sårar eller är olovligt det personen gör! Jag trodde om man tyckte om någon mycket att man hade överseende med jobbiga sidor, det har jag med dem jag älskar, så nu har jag dubbel ångest varje dag och inte riktigt det jag behövde nu!
man lär sig något varje dag och så även igår!
nog om detta, sitter på golvet och väntar på att kycklingen i ugnen ska bli klar, har kokat ägg, lagt fram alla kläder och väskor är packade, barn lagda i sina sängar, klockor ställda, ja hur ska det gå i morgon efter veckor av sovmorgon?? Det kommer vara jobbigt, det kommer bli gråt men jag är förberedd!
denna vecka har jag sprungit tre ggr på mitt band och nästa tänker jag varje dag, vi får se!
nu ska jag göra matlådor!
pussssssssss