Den här världen vi lever i, är det bara jag som undrar vad vi håller på med? Jag känner inte en enda mamma som jobbar heltid men jag känner många män som jobbar dubbel heltid, inklusive min egen man, vi kvinnor jobbar heltid sen kommer barnen och antingen går man ner för man vill vara med barnen, allt hinns inte med, man orkar kanske inte helt enkelt för att man drar hela lasset hemma också eller man är tvungen för att det ska gå ihop med den där mannen som aldrig är hemma, Som säger att de jobbar för familjen, för att man ska ha det bra! Men helt ärligt vem fan lurar man, när man har skaffat barn vill man då inte vara med dem då? Jo men hur fan ska det gå ihop om sen alla ska jobba och tjäna pengar? Finns det en enda man som ärligt jobbar dubbelt och över och lite till för att det är kul? Nä jag köper inte detta! Inte en enda man som blivit intervjuad som gjort karriär har ett annat svar på frågan finns det något du ångrar i livet- än att jag inte träffade barnen om de nu har barn, eller att jag inte var närvarande när barnen växte upp!
Barnen då, blir de gladare av att pappa är med på två semester resor och då är trött men fan vilken fet resa, typ Florida tre veckor, fett ös! Barnen hade varit precis lika glada vid ribbans strand om man ändå inte har närvarande föräldrar resten av året!
Varför känner jag inte en enda kvinna som jobbar heltid, gör karriär eller jobbar över?
Varför känner jag bara män som jobbar för två? Varför känner jag bara en man som varit pappaledig- på riktigt min egen, inga pappor som hämtar och vabbar, som pussar tår och tårar när barnen är ledsna? Tänk jag minns bara allt min mamma gjort inte min pappa mer än att alls pengar kom därifrån, sen har han alltid ställt upp men det är mamma som gjort allt annat och tagit hand om hem och barn i alla år!
De flesta av dessa kommer hem med pengar och prylar men de ser inte familjen, fruarna är glada och går runt som one milion dollar!!!! Eller?
Nu måste jag förtydliga att när jag säger känner betyder det människor jag känner, bekanta, vänner, inte vänner och massor av människor i periferin så ingen tar åt sig och de som tar åt sig det är självvalt och då måste du känna dig träffad om du tar åt dig!
Jag säger inte att detta är lätt någonstans men värt att tänka på och inte bara blunda för!
Själv börjar jag mer och mer luta åt att det var kul med massa pengar men det absolut viktigaste är mina barn, min familj och att vi är friska! Sen vill jag också åka på semester och shoppa men tror ni fattar vad jag menar! För vem är det egentligen fett att tjäna massa pengar för, en själv, den standard man kan visa upp eller att kunna köpa massor av saker som man ändå inte hinner använda? De flesta människor vill ha bekräftelse mer eller mindre, känna sig behöva eller lyckade!
Ska man tjäna pengar ska man tjäna massor av pengar inte som i Sverige när man är höginkomsttagare över 35000, vilket skämt där blir ändå inget över, man måste ändå spara om man ska resa och göra större utsvävningar!
Det är ju så jävla lätt att anses lyckad speciellt i småstäder även i Stockholm, det räcker med så lite, ett hus, några bilar, en guld Rolle- det är mycket viktigt, lite sommarhus och annat så är man i hamn, och det är männen som är ute och jagar ihop till det, hemma är barnen och frun!
Det är som M säger det är inte värt att Jobba så här mycket om man inte blir mega rik, hela den där mellanmjölks medelklassen som går runt och pyser med sina löner på 35-50 tusen det är inte värt att inte se sin familj för de pengarna, har själv varit där!
Nu tror ni jag blivit galen bara för att jag slutat jobba på mitt gamla jobb, men detta är saker jag tänkt på länge och i mångt och mycket tyckt länge men kanske inte sett och deklarerat ut att jag tänker på, jag har kanske mer tid att tänka nu hahaa!
Tänk om alla ville vara med sina familjer och inte bara jaga pengar, tänk vad många lyckliga små barn det skulle finnas då!
Har full respekt för dem som måste jobba och kanske dra in mycket pengar pga olika orsaker men nu menar jag inte dem, nu menar jag dem som jagar status!
För det finns det många som gör!! Det är klart det är fett med ett schysst jobb, en härlig och berikande karriär men man kanske inte behöver jobba ihjäl sig just när barnen är små eller senare heller det är klart det kommer chanser man kanske måste eller vill ta men tycker bara det är tragiskt att det bara är männen som inte är närvarande! Ligger det i våra gener, klart att lönerna också spelar in men med lite planering så kan även männen vara hemma, man kan klara sig på mindre ett par månader eller så får man spara undan så man har en buffert när pappan går hem!
Gud vad alla tyckte M var knäpp som tog ledigt 7 månader men vet ni vad det är det bästa han gjort och det bästa en man kan göra, en riktig man i mina ögon- om det går om man sen inte har egen firma och helt avhängig av att vara där man kan ju kanske inte sätta firman på paus men då kanske det finns andra lösningar!
Status i Vab- lägret är koppor typ överallt, lite på kroppen men mycket i nedre regioner och tyvärr nu också i mun, öga, läpp, fötter och hela hårbotten! Det gråts mycket och liten är mycket ledsen och brydd över att det kliar! Hon äter inget men dricker och försöker äta men med koppor i mun och läppar är det svårt! Mitt lilla lilla hjärta, hon ser så sjuk ut att man tror hon är dödssjuk men det är hon ju inte!
Idag åkte den finaste av alla lillebröder man kan ha hem, Gud vad det blev tomt, vi saknar honom mest jag, han liksom bara är och smälter in, stör ingen och tar ingen plats, barnen älskar honom! Fan att han bor i Amsterdam! Men vi ses i sommar det kan du fet haja!
Ikväll är vi ensamma som oftast och vi ska se Benjamin dansa och tända ljus, jag och mina barn!!
Peace Out!
