Det är inte alltid det lättaste särskilt inte i småstäder där människor går mycket upp i status och pengar! Saker och ting mäts i hus, bilar, klockor, ringar och annat löst! Människor utan bildning med massor av pengar ofta i avsaknad av hjärnceller är något människor ser upp till, oj hon eller han har fyra Rolex klockor, fem bilar och tolv diamanter att de inte har något annat är oviktigt, skrövlar sig fram genom livet, det är framgång det, många människor lever på kredit, de fifflar med pengar, eller har fifflat med pengar och lever som kungar idag, detta ser många upp till!! Herregud, vad händer med mänskligheten?? Bildning, ordning och reda, sunda värderingar, vad hände med det? Sen har vi dem som går runt och anser sig vara finare än andra, de är värst, massa skit i bakluckan men ändå, titta ner på människor som inte lever som dem! Jag är så trött på allt detta, man hamnar i en psevdo värld, jag tycker det är sjukt intressant vad som händer runt i kring mig, vad människor gör, säger och vad som anses viktigt, jag menar människor i allmänhet nu som jag känner, också de jag inte känner, hur saker och ting gör sig i samhället, vad man snappar upp runt i kring! Att pengar och saker är ett mått på framgång och status, det visar hur lyckad man är! Att titta på samhälls uppbyggnad är något av det mest intressanta man kan göra, och jag menar inga speciellt utvalda bara vad jag ser och hör!
Att göra det jag gjort är nog galet i många människors ögon, många finner också sin identitet i att ha ett jobb, att säga upp sig som chef hos ett företag som många anser som ett exklusivt märke, ja då är man nog lite konstig, det må så vara men ni ska bara veta hur länge jag tänkte och våndades innan jag fattade beslutet, jag har aldrig varit utan jobb och hade även blivit lite rädd då jag börjat identifiera mig med att vara chef för det märket jag jobbade för och det är nog livsfarligt!
Till slut är det ju så att alla jobb är bra jobb, inget jobb är bättre eller finare, visst det är fantastiskt att vara läkare, kirurg, advokat, ingenjör, hjärnfysiker, veterinär för de är jobb man måste studera till länge och man måste ha höga betyg, men en undersköterska vilket jobb de gör och de får inga pengar för det för att inte tala om våra lärare som undervisar Sveriges framtid, underbetalda!
Dessa tankar jag förmedlar kanske inte speglar hela Malmö men det speglar de kretsar jag rör mig i, och jag tycker det är viktigt att man är medveten om strömningar runt i kring sig och ja jag är kritisk jag dömer ingen men jag håller inte med och vill inte vara med, för mig är intelligens, allmänbildning, sunda värderingar, att vara intellektuell, att stå upp för sig själv och sina val det viktigaste i livet, jag har sagt det förr flest saker vinner inte och flest pengar hjälper dig inte alltid, i allafall inte i skolan, då är hjärnan det viktigaste du har, hjärnan och hjärtat det är ett och två och tillsammans blir det tre!!!!
Jag hade ju ett chefsjobb med bra lön, sa upp mig, inget arbete, sökte extra jobb, fick det, skaffade mig ett till på en plats man inte trodde man skulle finna mig på, herregud det går utför med familjen Ranelid!!! Det började med att vi sålde huset, oj kan man göra det?? Flyttade till hyresrätt!!! Oj ojoj det går nog dåligt för de där Ranelids, jag både vet att det snackas och föreställer mig hur det snackas! Om man gör allt det vi gjort då måste det gå dåligt ju!!! Hahaaaaaaaaa, kom nu inte och säg att detta inte är sant! För det är det! Så sorgligt! Jag och min man beslutade gemensamt oss för att hus det är inget för oss, vi beslutade även att M kunde dra runt oss båda ett tag om jag slutade jobba, jag blev uttråkad i väntan på annat och skaffade mig ett och två jobb, allt detta är självvalt och även om jag kämpar med att stå upp för mina val så är det det bästa jag gjort, jag må ha mindre pengar, såklart min lön är borta men jag får vara med det finaste jag har massa mer tid, jag mår bättre, vi har det bättre, vi är lyckligare! Vi är med våra barn, dem jag älskar mest i hela världen! Det är en jävla ynnest att ha en man som säger ja till detta, jag försörjer oss ett tag, jag gör detta för dig min sköna, för oss! Det är fan så mycket bättre än alla bilar, Rolex klockor och diamanter i hela världen enligt mig!! Så snacka på ni bara, glad att underhålla någon! Fick kommentarer idag om att jag underhåller och är rolig, härligt!!!
Peace!!
3 kommentarer till “Att våga gå sin egen väg!!”
Comments are closed.
Håller verkligen med om det du skriver! Det har blivit så mycket yta av allt och det blir riktigt osmakligt. Jag har själv två barn är 34 år och gift, vi bor i en ”fin” villaförort i Stockholm och jag är såå trött på ytliga människor. För mig är det helt ok att köpa fina saker till sig själv och unna sig saker bara man gör det för sin egen skull INTE för att visa dem för andra. Jag ser hur dagismammorna spanar på varandra och det är den ena mammamiddagen efter den andra där det bara skvallras om andra…känner att det är så fel och fast jag tycker om mitt område för det har bra skolor och det finns massor av bra aktiviteter för barn blir jag så trött på allt detta. Jag har liksom blivit tvärtom börjat dra ner på dyra saker och tom gått och handlat solglasögon på Cubus och det är ett tydligt tecken för mig:)
Visst vill man hitta en djupare mening i livet och vara med de man tycker om. Inte med en massa avundsjuka energitjuvar!
På tal om ångest, skippa den jag jobbar på det. Det mesta ordnar sig ändå.. och fortsätt med din grymma blogg. Hittade den av en slump och den är så bra
Jag är inte rik, min man tjänar bra och har en hög utbildning (högre än många andra och sliter med en fast tjänst och två företag) och hinner ändå med sin familj, även jag är utbildad IT tekniker men har ingen höjdar lön men nöjd med mitt jobb. Min man är generös nog att betala resor och presenter emellanåt till mig. Det är första gången i mitt liv jag känner att någon ser mig och bryr sig, och vill och kan skämma bort mig lite och jag njuter. Jag skulle inte bry mig om vi bodde i en hyresrätt eller annat han är mannen jag vill leva med, men jag är glad och tacksam över att vi i vårat hus på landet har sovrum till alla de sammanlagt 7 barn som finns i vår familj. När jag hade skiljt mig från min exman efter år i ångest och annat…bodde jag med tre barn i en trea, med min säng i vardagsrummet. Jag ger inte mina barn en massa märkeskläder eller resor. Jag har bloggat i en dryg vecka och genom ditt inlägg här inser jag att min glädje över olika saker ”materiella” bl a kan verka snobbig. I framtiden ska jag blanda de inläggen med mina tankar, våga vara lite mer personlig kanske. Din blogg är bra och ärlig och underhållande (en komplimang och betyder inte att allt är rosenrött). Trevlig fredag 🙂
Du slår huvudet på spiken , du skriver så bra .Har en del vänner med mycket fina hus fin bil o en massa ångest för att det ska gå ihop varje månad .Spelar ingen roll om man har gott om det o kan spendera utan samvete , men ni andra som går i fällan o måste visa upp en fasad . Det är människan som räknas inget annat oavsett var man bor ,vad man gör eller vilka kläder man bär !
heja dig Ranelidskan !!!