Min tonårstid!!

jag skrev ju ett inlägg för ett tag sedan om världen och ungdomar och deras göromål med sig själva, jag var nog inte tillräckligt tydlig då jag fick en kommentar om att jag själv är mån om mitt utseende, så att raka sig är väl inte hela världen! Jag tror inte ni förstår!!!! Jag växte upp i Stockholm, först i Vasastan sen gick jag i skola på Östermalm och flyttade sedan dit! Under hela min skoltid från 12-18 har jag aldrig någonsin tänkt en enda gång om jag duger- kan ha hänt en eller två men kan inte ens minnas det, har aldrig fixat mig för någon annan, har aldrig känt eller gjort något för någon annan jag inte velat! Nu tänker ni men vad menar människan, ni hajar inte vilken skön inställning vi hade till allt, ingen bantade, ingen reflekterade ens över vikt, träning, bröst, lår som gick ihop eller inte, vad jag försöker säga är att vi varje dag bara gick ut genom dörren och va! Vi sminkade inte oss- någon provade nog något men inte märkbart, och vi var inga nördar om man säger så, vi hade de senaste kläderna, de fina märkena som var inne då, Mulberry väskor, Ralph Lauren skjortor och Filippa K Strech jeans, timberland kängor ja ni fattar, men vi gick på riktigt bara ut och levde, bekymmer hade vi men inga kroppsliga! Rakade sig gjorde ingen, jo benen men bikini- kanten klipptes med sax- om det nu stack ut- så det inte stack ut på sidorna, vi hade bushes stora som skogar- de som hade mycket hår och igen vi var absolut inga töntar utan snarare coola gänget, och jävlar vad det hånglades och jävlar vad det lågs, det gick alldeles utmärkt håriga som vi va, tänk så skönt att vi slapp hålla på! Vet inte om man använde deo ens varje dag, parfym hade man nog någon! När man skulle ut och nu snackar vi Stureplan, Café Opera, Berns och andra ställen som va inne då, jamen då klädde man på sig och gick, man duschade nog innan möjligtvis, mascara provade jag i åttan och string köptes i första ring fast alla tyckte det var skit äckligt så det blev ingen hit, vi hade Björn Borg trosor i modell tanga, brief, och långa som typ halva cykelbyxor- senaste modet då, vi hade bröst i olika former, jag har aldrig ens tittat på dem och tänkt att det var något annat än bröst, aldrig skämts, aldrig känt att de duger inte- vi hade det underbart på det sättet, nu pratar jag om vårt gäng vi hade och jag kan inte svara på om alla kände likadant men vi pratade aldrig någonsin om dessa saker, vi bara va, fatta vad skönt vi hade det vi bara fanns och levde och blev man kär ja då var man kär och inte så mkt mer med det, vi jagade inte likes, vi hade inte ens mobiler, först på gymnasiet och ringde man så ringde man hem och va man inte hemma ja då var man inte hemma! Sen hade vi klart andra bekymmer, jag hade sjuka eksem som tog mycket tid att ta hand om, men de var där, även andra bekymmer man har när man är ung men jag kan inte minnas att vår tid upptogs av en massa som hade med hår, kroppar och utseende att göra och med detta sagt att jag idag har en väldigt chill inställning till det mesta- förutom min vikt och det är en annan historia men konstigt nog något som kommit till mig på senare år, jag älskar att jag idag tycker om mitt utseende på ett härligt sätt då jag liksom hittat hem, jag lägger otroligt lite tid på det, typ fem min om dagen, ja jag har gjort ingrepp och injektioner men det är fortfarande inte stort, jag är inte hysterisk, jag kan gå med håriga ben, jag kan skita i att vaxa mig, jag kan skita i att tvätta håret, jag går osminkad ut genom dörren ofta, jag lever i träningskläder när jag är ledig, jag fixar inte mig för andra, bara för mig själv för att jag gillar det och det är också en jävla skillnad för vem man gör vad!

vi kunde gå med killar hem och bara hångla lite, det var ok sen fick man ändå sova över, man kunde ångra sig och det var liksom ok, inte sagt att det inte är så idag att man kan göra det, men så som vi levde med mycket alkohol, mycket fest och sinnessjukt  mycket utgång med fyllor och hemgång sent på natten så känner jag en enda som blivit våldtagen, min lillebror som är tio år yngre än mig kan berätta de sjukaste historier och jag tror han känner betydligt många fler tjejer som råkat illa ut! Tänk att jag fick vara med under denna tid när fokus låg på annat, tänk att jag fick och fortfarande känner att jag duger och det är något så jävla skönt i denna värld av sjuka ideal, de sjukaste förväntningar på de unga, även på oss äldre men tänk att jag ser tillbaka på den här tiden med en skön känsla av att vi kunde göra så mycket annat än och stå och fixa och fixa oss i timmar, vi gick bara ut och levde och va, jag var Agnes! För den fixering som finns idag är inte lätt att leva upp till, världen vi lever i på internet, instagram, selfies och likes, när man är 18 köper man tuttar och man gör läppar när man är typ 15, man gör IPL och tusen andra behandlingar och kvinnosynen idag upplever jag är inte lika snäll och förlåtande och förstående som när jag växte upp!

tacksamhet känner jag för att jag fick vara Jag! Försök vara lite snälla mot Er själva och mot varandra!