Varför är man aldrig så lycklig som på helgen? Man är med dem men älskar, man har sovmorgon, man är uppe länge, man äter frukost länge och kanske extra goda saker, man drar sig i sängen, man har storslagna planer, man har mindre storslagna planer man är iallfall lugn och harmonisk, sen kommer måndagen och man ska upp tidigt, få iväg barn, stressa stressa och hem efter skola jobb och träning, hinna äta, lägga sig i tid- va fan är det för liv vi lever? Människor hade varit så mycket lyckligare och gladare och mindre stressade om jobb och skola startade senare- ok jag fattar att inte hela samhället kan stanna på morgonen men vi människor mår inte bra av att gå upp tidigt och stirra iväg för att få livet att gå ihop, det är min teori iallfall! Själv har jag lagt mig igen i sängen med en andra kopp kaffe och vilar lite efter lång frukost, min hals värker lite och jag är allmänt matt men lycklig, mannen är i London och vi saknar honom!
igår hann vi leka lite med bästisarna och det är alltid bara kärlek i det, sen bytte vi barn en stund och det är en sann fröjd när de leker de fyra vi har, lek och skoj inget bråk, ibland blir någon ledsen men inte mer än så!
I morgon måste jag skriva ett jobbigt mail men som är bra för mig men kanske lite stressande för någon annan som jag håller av- men man är sig själv närmast så är det!
Pusssss o kram