Varje dag jag läser tidningen blir jag rädd, räddare och räddare, jag blir inte ens förvånad längre när det skjuts, unga människor som dör, det har blivit vardagsmat det som skrämmer mig är hur de kriminella styr i vardagen, de har licksom tagit över den allmänna ytan vi lever på. Förr har skumma, läskiga och hemskheter skett i det dolda, nu sker det på gatan där du bor, vid busshållsplatserna kl 19 och vid ditt Thai- matställe, detta är en utveckling som gör mig livrädd! Det kryper in i märgen licksom och jag känner att mitt liv begränsas och den allmänna ytan vi lever på förminskas, än värre med terrordåd, människor som begränsar Sina liv och vägen till arbetet pga rädsla även om många fortsätter leva som vanligt. Jag är ju mer lagd åt det rädda hållet så istället för att tänka jag ska minsann kunna leva mitt liv, begränsar jag mig mer och mer, rädd för allt och alla och mina katastroftankar som redan innan var illa är nu på väg att ta över- det är jättejobbigt! Då sätter jag mig ner och försöker vara lite rationell och sansa mig lite, men det är svårt! Vi har varit så förskonade i Sverige från skit men det har eskalerat, hur många skjutningar mer skall komma, det har ju bara i Malmö dött ett tjugotal och i Stockholm på sista tiden vet jag inte ens, säkert ännu fler och när jag tänker på föräldrarna som nu är kvar- det är fortfarande deras barn!
Politikerna är bara en enda soppa, det är som en fars inte bara här utan i hela världen- varför gör vi vanliga människor ingenting? Protesterar och säger nu är det nog- varför gör jag ingenting? Alla eldsjälar som gör något, som försöker som kämpar- all kärlek och all heder till Er! Var ska världen ta vägen?
pusssss
Känner igen mig i det du skriver även om jag är av tron att vi som bor här måste stå upp för vår stad och speciellt idag ska vi ta plats. Jag är så övertygad om att de som nu gör sin röst hörd genom att skrämma och ta över stan med sina vapen inte hade fått så mycket plats om alla vi andra istället för att krypa undan tog deras plats.
Sen måste jag ge dig en eloge Agnes för att du är den enda på er portal som tar upp samhällsproblem och reflekterar över det som händer i världen. Det blir meningsfullt dagar som denna. Jag är så ofantligt trött på allt trams som finns i bloggar, feelgood up my ass!. Våga prata om det som är jobbigt, gnager och drabbar oss.
Håller helt med!