Vallåsen it was!

Mycket hastigt och lustigt blev det bestämt vi skulle åka till Vallåsen ca 1,5 timmar bort från Malmö, vi åkte med nära vänner och det gick hur smidigt som helst, vi har två barn var, deras äldsta är 8 år och vår äldsta fem år, ingen var de två hade stått på skidor, de var väl lagom sugna, men shit pommes, som de åkte, ni vet sådär totalt oförstörda och inte ett dugg medvetna om alla rädslor, papporna åkte med dem tre år, sedan lämnades de själva i mellanbacken, med lift och allt vad det innebar. Detta klarade de med bravur, för varje åk blev de duktigare och coolare i stilen, våra små åkte pulka och vilade middag och fikade sisådär tre gånger, de stora och papporna åkte i fem timmar och vi hade nog kunnat stanna mycket längre. Så värt det, ok det kostar en slant men det får det v ara värt när det är lov och inte så att vi skall till Bhahamas i morgon. Så sjukt trevligt med små utflykter, där alla har det bra, man gör något och alla är sådär skönt trötta när man kommer hem, jag skall hälla upp lite vin senare om mannen vaknar, han vilar nu då han är sjukt jetlaggad och jag fick tvätt tid när vi kom hem, fyra maskiner hinner jag köra, till allt det dyngsura vi hade med hem då det duggade lätt hela dagen, så nu kör jag det viktigaste inför dagis i morgon.

Livet alltså, varje dag med dessa små är en ynnest och en enda lång kärleksstig, klart man är trött och irriterad ibland men inget anmärkningsvärt. Det är verkligen sjukt när man hör hur andra har det, barnen sover inte, de vaknar var tredje kvart, de ammas sjuttiofem gånger om natten, de vill inte sova, kolik, allergier och allt vad det är, jag kan ärligt inte relatera till något som helst som varit jobbigt under småbarnstiden, barnen har framförallt sovit och det är ju en stor del av det hela, kanske den största, min kompis J säger alltid att man får de barn man mäktar med, det ligger mycket i det hahhah skämt åsido, jag är ju ganska mycket en Madicken mamma!!!!

Jag pratade med min kusin häromdagen som har tre barn, tre det är mycket för mig, men det är ju jag, bara jag hör tre så blir jag matt- menar inget illa mot någon alla har så många eller inga de vill ha, vi är alla olika, men de är typ 5, 3 och 2 något åt det hållet, ingen av dessa tre har sovit typ någonsin, de två första efter att de blev ett år, den sista vaknar varje kvart, jag hade dött, jag gråter på riktigt om jag sover dåligt en natt, är helt knäckt, mår jättedåligt, kan typ på riktigt bli sjuk- jag som aldrig någonsin är sjuk om jag inte sover en natt! Jag är så sjukt tacksam, nästan problemfritt förutom min lite vilda virvelvind, men det är ju egentligen inte ett problem. So om man får skryta så gör jag det nu, jag är oändligt tacksam för alla sovnätter, oändligt, jag älskar att sova en hel natt utan något som helst som stör mig, jag är oändligt tacksam för våra småbarnsår som varit lätta!  Jag tänker också på dem som har fler än två, när de skall resa och allt, herregud, jag kan knappt åka med två och då är ändå  en av två superlugn, för att inte tala om vad det kostar att resa med fler än ett barn, det är sinnessjukt, bara du klickar i ett barn så är resan dubbelt så dyr. Ja, det är imponerande sannerligen, jag tycker jag är sjukt duktig som roddar för det mesta med två barn ensam, jag flög själv med dem till Budapest i somras och hem, det var en upplevelse. Men hur som haver, känner alltid att jag inte kan relatera till småbarnsliv och alla dess historier man hör, och förstår att jag är lyckligt lottad, heldig på dansk, inte en urlakad trasa för att citera min kära kusin, det har inte varit jobbigt på något sätt, mer mentalt att det varit en stor omställning, har heller aldrig känt att vi inte lever det liv vi levde innan, allt blir vad man gör det till! Tack för idag bästa J och P och alla barnen! Love u!!

Godnatt!!!