Jag är ganska ensam, men det har jag lite valt själv, om man säger nej till allt så till slut frågar ingen om man ska med, jag vill ju också allra helst vara hemma, älskar att vara hemma och finns få saker som slår det! Sen hade jag ju en bästis i 15 år, som jag va med nästan varje dag, ringde varje dag flera gånger om dagen, reste med, firade varenda högtid med men jag gjorde ju slut, och jag saknar min bästis! Saknar att ringa någon när det är något, saknar att umgås, saknar att ha en tillhörighet men jag gjorde valet själv, och jag är ganska ensam! Har hittat en vän jag tycker himla himla mycket om, det är kärlek men vår vänskap är mer vuxen och grundad på en annan sorts plattform, tid finns inte att prata i telefon varje dag, vi ses när vi hinner men jag skulle gå genom Eld för henne och vet hon skulle göra detsamma, men saknar det där bästis- livet ni vet! Jag gillar att vara ensam men ibland känner jag mig ensammast i världen! Min ångest talade jag nästan aldrig med min bästis om, hon hade nog inte förstått men i min nuvarande vän relation talar vi mycket om ångest, det är ju så jävla jobbigt med ångest och svårt att tala om, speciellt om den andra personen inte haft ångest eller kan relatera! Då är det svårt! Önskar så jag kunde vara ytlig, glättig och tramsigt översvallande men kan inte längre, jag kan inte längre vara lättsam men som jag önskar, tror det har mycket att göra med att jag knappt dricker längre, jag är mer allvarlig nu också för allt jag gått igenom med mig själv!

jag är ensam men det är något jag valt själv, det slår mig bara ibland när man vill ringa att det går ju inte! Saker och ting som dyker upp eller annat jag vet vi skulle skratta åt, då slår det över mig!

godnatt

Vilken livskvalité, idag slutade jag 15, städade till 15:30 och det kommer jag göra alla dagar, cyklade hem och tog ut hund, satte mig på buss och hämtade barn nr 1 i lugn och ro, tog buss och hämtade barn nr 2 i lugn och ro, 17:15 var vi hemma!!! 17:45 hade barn nr 1 duschat och barn nr 2 läst läxan och så åt vi, jag kan inte med ord förklara hur jag känner att livet sakta rinner tillbaka till mig, nästa steg är att naturligt hitta plats för tre träningar i veckan!

nu sova!

pussssss

kom förbi vetja på en fika och säg hej om ni bor i Malmö!!!

Efter tre månaders slit så öppnade vi idag, vi hade fullt hela dagen och fick tyvärr säga nej till några och hade öppet en timme längre!!!

http://www.sydsvenskan.se/2017-01-20/ranelids-oppnar-kafe-med-stans-basta-leverantorer?utm_source=fb

Nu efter att ha varit vaken sedan 06:30 ska jag nu sova!

godnatt!

Vi är klara, det är färdigt! Fy fan vad vi slitit, jobbat, åkt runt, handlat, haft möten, beställt saker, letat leverantörer, jagat sponsorer- eller jagat är fel men typ ordnat, vunnit aktioner, slösat alldeles för mycket pengar, varit glada, varit sjukt stressade, frustrerade, arga på varandra- men så den 14/1 stod det klart!

Vi bjöd ca 250 personer, familj, vänner ja helt enkelt de vi tycker om, många var bortresta, det var hockeymatcher, människor jobbade- så är det- tänk om alla man gillar kunde komma på samma dag, men det kom ca 130- tror det var fler och firade med oss, vi bjöd på kardemummabullar och toscarutor från St Jacobsstenugnsbageri och min hemmagjorda Tryffeltårta, valfri varm dryck och Festis till barnen! Det var kaos från 10-18:30 då gick vi hem efter att ha städat som galningar, jag var där 08 på morgonen och bakade och tog emot kakorna och bullarna så när klockan var 19 var jag helt död, slut och så hungrig att jag dog, hade bara ätit en Acaibowl, så då unnade jag mig en bulle- det har jag längtat efter sedan jag åt en i juni månad första gången!

Hungrig men så himla lycklig, tänk att nu ska jag gå till mitt café varje dag, inte slita för någon annan, bestämma själv vad som är bra! Det blir så bra det här! Ni som kom- tack, jag har bara ett ord för Er- Kärlek! Det är så jävla fint när människor ger en av sin tid, frågar om de ska hjälpa till, tar sig tid att fråga om var caféet låg då jag inte skrivit det till en enda, frågar när de förstår att jag inte kommer skriva det för att jag antagligen har för mycket att göra och tänka på och de verkligen vill komma! Det mina vänner är fint! Tack till min man och hans kompanjon och Min vän sedan 15 år att ni byggt och investerat i detta- tack från botten av mitt hjärta!

Jag vill inte ens säga det men ingen av oss fyra som jobbar med caféet tog en enda bild- så kan det gå! Skriver ut så fort jag vet vilken dag det blir öppning för alla eftersom killarna åker till Berlin denna vecka och jag vill inte öppna ensam första dagen!

nu fixa färdigt tvätten och sen sova igen missad sömn!

Pussssss