Att vid 37 års ålder nog kommit på vem jag är!

Det har tagit tid, omg att jag kommit fram till vem jag faktiskt är det är underbart! Tro nu inte jag gått runt och varit fake, jag har varit mig själv i min hjärna och mina värderingar men inte utåt sett, där har jag varit i ett fack! Jag har bra självförtroende och vet vem jag är men har nog trott jag varit på ett annat sätt!
Vad som föranledde det tror jag är den livssituation jag och min man befunnit oss i detta sista halvår, hela världen har öppnat upp sig, jag ser, jag förstår och jag vill förändras!
I många många år har jag levt och sett ut som en ” latte” mamma, i min själ har jag varit någon annan men utåt sett har jag varit en skitnödig ” latte” mamma!
Trott att jag skitit i andra, det har jag gjort men inte med allt! Med huset på Linhamn, våra jobb och allt med det så var jag med i ” klubben” och tror nu inte ni vet vad jag pratar om för det gör ni, det är en osynlig tillhörighet och Ett gratis medlemskap om man är ”rätt”! Det är så, man vet det men pratar inte om det och alla är lika rädda och skitnödiga!
Med alla rätta attribut, alla rätt på kläderna, alla rätt på första barnet den första tiden, sen körde jag ett eget race där med hans hår och hans kläder, kläder jag gillar eller vi rättare sagt! Sen kom Z och då körde jag ännu mer eget race, inte det där råsa puttinuttiga utan fullt ös medvetslös blandning med massa djur mönster, älskade älskade unge!
Vi sålde huset, flyttade till stan och jag sa upp mig, när jag sa upp mig hände det något! Med mig själv, min stil, allt hela vår våning! Jag som alltid haft det perfekt hemma, kliniskt och pedantiskt har det nu härligt hemma, ett hem, fortfarande pedant men härligt och lite lite rörigt! Jag behöver inte se ut som en preppy varje dag, jag kan göra lite själv som jag vill!
I hela barnens uppväxt har jag på riktigt trott att världen rämnar om man har en fläck på kläderna, jag hatar fläckar och kastar allt med en liten fläck på, men jorden går ju inte under, den går ju inte heller under för man har lite tandkräm i mungipan!

IMG_5004.JPG

IMG_4997.JPG

Mina värderingar och min moral kommer aldrig ändras, uppfostran och ordning och reda är det viktigaste, att barnen respekterar alla och behandlar alla väl och lika är fortfarande A och O, massa kärlek och tid ger jag mina barn! Prata och se och höra mina barn är också ledord i min värld!
Något jag mer på kommit på när jag nu fattat att jag aldrig varit en latte mamma är att jag blir mer och mer som min mamma!
För även om jag varit med har jag aldrig varit med, aldrig umgåtts i grupp med mammor som i mammagrupper, bara snacka barn, nej tack, aldrig varit mycket för att umgås och hänga med grannar, umgås i grupp och resa ihop med massa människor, vi är rätt enstöriga och kanske rätt tråkiga och ofta känner jag mig malplacerad när jag sitter med kvinnor som bara snackar goja, smink, kläder och annat då blir jag ibland lite rebellisk och vill typ säga något och det kan bli jobbigt, det kliar och jag blir uttråkad!
Jag har alltid tyckt vi var lite speciella när jag vuxit upp, inte riktigt som de andra och framförallt där jag växte upp i Ystad var vi väldigt olika de andra! Super intellektuella och ett hem fullt av böcker, konst och en pappa som knattrade på en skrivmaskin! Det var inte riktigt verkligheten hos mina klasskompisar och jag blev retad av olika orsaker, hela ens uppväxt har ju präglat en och det har tagit tid för mig att hitta mig själv!
Jag vill ju vara härlig, cool, och inte perfekt jag vill bara vara härlig! Tacksam för Mitt liv och mina fantastiska barn, inte skämmas över mamma scans köttbullar som vi äter ett par gånger i veckan, inte jag men barnen, jag har aldrig ammat av den enkla anledningen att jag varken velat eller orkat, och Gud vad människor har tittar snett över det, samma som nu när vi klippte R- fick en kommentar att nu ser han ut som en ” riktig” kille!!!! Vad fan är det? Han är i mina ögon nu bara vem som helst, fast han är min stjärna såklart men nu är han bara mainstream! Vi gråter varje dag, det långa ska ut igen!
Mammor och pappor som står och ska vara pretto på lekplatsen- Åhh vi ska hem och äta polenta och smörslungade morötter??? Ce pasa?? Jag lovar han gick hem och stekte färdigköpta köttbullar!!! Pretto arselen är det värsta som finns och det är det många av i världen, som ska vara så jävla rätta och göra det rätta- ta det lugnt, ta en chill pill och våga vara dig själv!
Är det något jag ska göra nu efter detta långa, flummiga inlägg som jag fortfarande inte riktigt vet vad jag ska säga med så är det att gå ut och leva livet, mitt liv utan pekpinnar och moral tanter!!!!
Jag ska vara Agnes den härliga, avslappnade och coola morsan!

Att leva ditt utan att tänka, reflektera, inte vara någon, inga tårar utan bara springa runt och leva ditt liv för att andra ska tycka du är perfekt, dina barn perfekta, ditt liv perfekt!!! När det egentligen är innehållslöst, ingen kärlek, ingen värme, inga samtal, bara en enda jävla fasad! Då spelar din polerade fernissa ingen roll, släpp garden och våga vara Du!!! För du är egentligen säkert världens bästa!!!!!
Peace Out, nu LPG sen tjejmiddag hos världens bästa Lykke!!!!

IMG_4830.JPG

Rekommenderade inlägg

7 thoughts on “Att vid 37 års ålder nog kommit på vem jag är!

  1. Alltså det var nog bland det bästa jag läst på länge. Kör på och det där med mod och att vara sig själv är inte så jäkla lätt som folk vill få det till. Herregud vad man bryr sig om vad andra tycker och tänker. Och gud vad jag känner igen mig i det du skriver om att sitta och jiddra om hur saker och ting bör vara istället för att titta på hur man själv är. Jag ska göra som du nu, köra mitt race och skita i vad andra säger. Hur svårt kan det vara att vara sann mot sig själv!

  2. Vilken härlig läsning! Gillar verkligen ditt sätt att tänka – känns avslappnat! Ibland vill man umgås med andra, ibland är det skönt att bara vara ”tråkig”! Viktigt att bara vara sig själv och vara tillfreds med det… Mina närmaste är mitt allt och det sista året har jag valt bort människor som ger negativ energi – vill umgås med människor som sker energi =)! Tack för en så ofta tänkvärd blogg! / Marie

  3. Åhh, vad jag känner igen mig gällande de där med andra föräldrar. Har alltid våndats för föräldrarmöten å andra träffar där föräldrarna är sååå präktiga och deras barn gör ju aaaldrig några fel. Jag var ganska ung när jag fick mitt första barn, 21. Och jag var den yngsta mamman på dagis och skolan. Dem andra föräldrarna tittade på en och behandlade en som man var totalt okunnig 🙁 Kanske var det mest en känsla jag hade, men präktigadet var dem. Nu har jag en 3åring men är 43 så nu börjar det om igen. Jag är inte yngst längre men föräldrarna är lika präktiga. Håller med dig, man ska skita i andra å köra sitt eget race…blir allra bäst!
    Kram

  4. Åååååååå sååååååå sant!! Känner likadant! Jag är 38 med 3 barn och vi gör verkligen inte som alla andra….. Skönt att de finns flera..

Comments are closed.