Sen jag slutade jobba den 31/1 har jag gått in i någon dvala, avfärdat det varje dag med att i morgon blir bättre men det blir bara mer och mer paus!
Känner inte igen mig själv, gör det jag ska och jobbar med det jag skall och måste göra men inte mycket mer, eftersom jag numera är försörjd av en älskad så måste jag ju typ göra allt annat hemma, hämta, lämna, gå till simskola, ta den förbenade hunden ut och in, handla, laga mat, tvätta ja ni vet, jag som aldrig saknat mjölk, välling och annat viktigt skjuter nu upp handlingen, delar upp mjölken, låtsas att välling inte existerar! Ha ni hör ju, totalt dekadent, helt förslappad, inte det att jag är still, nä tro inte det, här tränas varje dag, här springs ärenden, springs i tvättstugan ja det springs en del! Jag får ingenting gjort, är helt chockad vad lite som blir gjort, annars i vanliga fall liknar jag mer en Duracell- kanin, men på lördag börjar jag jobba på mitt nya extrajobb, det ska bli sjukt kul och jag längtar faktiskt! Det kommer inte bli hälften så stressigt eftersom jag inte är chef och bara ska stå på golvet!!! Tills jag kom på vad som hänt!!!! Jo sen jag var 20 har jag stressat, sprungit, passat tider, pluggat och jobbat heltid samtidigt, jobbat typ natt, fått två barn, sprungit fram och tillbaka, pendlat till Danmark och passat ca 4 tider med tåg och bussar i vardera riktning , haft konstant dåligt samvete för barnen och för jobbet! Så nu vilar min hjärna och min kropp upp sig, tror inte man förstår hur mycket man stressar varje dag för att hinna i tid till allt och alla tider man har och mat som skall lagas varenda jävla dag, jag är på paus i allafall, jag skjuter aldrig upp saker men nu är jag som en skadeskjuten horsare på vift, det går långsamt och vet ni vad det är nog bra! Bra att få chansen en gång i livet att vila och njuta för det där ekorrhjulet det är fan livsfarligt!!!!!!
Idag har min bror kommit på blixtvisit på förmiddagen för att komma igen om några dagar, men hans besök är så viktiga att allt annat ställs åt sidan! Jag tränade igår och idag, 2 mil intervall klara, vi har varit på Emporia och ätit och i sanningens namn mest ätit yoghurt glass, men 166 kr för fyra personer det är ett rån!
Mannen har köpt ny dator den andra åkte i backen häromdagen, jag har köpt de finaste små tavlor på Myrorna till Zoë Mae’s rum för tre tjugor och fyllt på med pocketböcker på samma ställe! Ska göra en fin tavelvägg med massa olika tavlor i hennes rum, älskar att köpa små söta tavlor i olika ramar och blanda i hennes rum, inte till oss själva! Vi har nog 100 eller 150 saker från Lauritz och EBay som skall ramas in, en dag!!!
Nu har vi sett Anton Edwald i Mellon, det var det enda jag ville se och snart ska Z sova!

Jag har gjort så sjuka fynd på sistone, med tanke på allt som konkat här i Malmö på sista tiden skulle man kunnat köpa sig en livsgarderob på 70 och 75% i butikerna som stängt! Men nu är det stopp för ett tag, ogillar ju masa shopping men fynd har jag svårt att se förbi! Jag är en jäkel på att fynda!
Nu mys och lite vin!
Later honeys!!

Den här dagen kan sammanfattas med ett ord- intensiv! Lyxfrukost istället för lunch är ju typ samma om man bara sitter och ringer hela dagarna, hur som haver om jag säger så här det saknades ingenting på frullen som S stod för, ingenting! Färska frukter, jordgubbar, latte, kaffe, typ 17 pålägg, ägg, bröd typ 5 sorter, bullar, juice typ 2 sorter, yoghurt i olika smaker med olika frön till ja men ni hör ju själva-LYX! Sen kramade vi frukostens huvudperson, K som är 14 dagar färskt litet knyte! Babygos, det är nice en liten stund om de inte skriker och det gjorde han inte, sov och var bedårande!

Sen jobba lite mer och sen handla och nagelfix, mellan detta lite hämtning och mys!
Naglarna gör jag på Malmö’s bästa salong La Beaut’e hos Sara, idag blev de flottare än vanligt, hon är så duktig och hon som äger panget går inte av för hackor hon heller, skämt åsido jag har provat ett par ställen och detta är i särklass i en klass för sig själv!

Så nu har jag date med mannen, vi ska börja kolla House of Cards och dricka vin i sängen!
Later folks!! Fast först ut med hunden- tänk om man slapp det!!!!!!!!!!

Mycket hastigt och lustigt blev det bestämt vi skulle åka till Vallåsen ca 1,5 timmar bort från Malmö, vi åkte med nära vänner och det gick hur smidigt som helst, vi har två barn var, deras äldsta är 8 år och vår äldsta fem år, ingen var de två hade stått på skidor, de var väl lagom sugna, men shit pommes, som de åkte, ni vet sådär totalt oförstörda och inte ett dugg medvetna om alla rädslor, papporna åkte med dem tre år, sedan lämnades de själva i mellanbacken, med lift och allt vad det innebar. Detta klarade de med bravur, för varje åk blev de duktigare och coolare i stilen, våra små åkte pulka och vilade middag och fikade sisådär tre gånger, de stora och papporna åkte i fem timmar och vi hade nog kunnat stanna mycket längre. Så värt det, ok det kostar en slant men det får det v ara värt när det är lov och inte så att vi skall till Bhahamas i morgon. Så sjukt trevligt med små utflykter, där alla har det bra, man gör något och alla är sådär skönt trötta när man kommer hem, jag skall hälla upp lite vin senare om mannen vaknar, han vilar nu då han är sjukt jetlaggad och jag fick tvätt tid när vi kom hem, fyra maskiner hinner jag köra, till allt det dyngsura vi hade med hem då det duggade lätt hela dagen, så nu kör jag det viktigaste inför dagis i morgon.

Livet alltså, varje dag med dessa små är en ynnest och en enda lång kärleksstig, klart man är trött och irriterad ibland men inget anmärkningsvärt. Det är verkligen sjukt när man hör hur andra har det, barnen sover inte, de vaknar var tredje kvart, de ammas sjuttiofem gånger om natten, de vill inte sova, kolik, allergier och allt vad det är, jag kan ärligt inte relatera till något som helst som varit jobbigt under småbarnstiden, barnen har framförallt sovit och det är ju en stor del av det hela, kanske den största, min kompis J säger alltid att man får de barn man mäktar med, det ligger mycket i det hahhah skämt åsido, jag är ju ganska mycket en Madicken mamma!!!!

Jag pratade med min kusin häromdagen som har tre barn, tre det är mycket för mig, men det är ju jag, bara jag hör tre så blir jag matt- menar inget illa mot någon alla har så många eller inga de vill ha, vi är alla olika, men de är typ 5, 3 och 2 något åt det hållet, ingen av dessa tre har sovit typ någonsin, de två första efter att de blev ett år, den sista vaknar varje kvart, jag hade dött, jag gråter på riktigt om jag sover dåligt en natt, är helt knäckt, mår jättedåligt, kan typ på riktigt bli sjuk- jag som aldrig någonsin är sjuk om jag inte sover en natt! Jag är så sjukt tacksam, nästan problemfritt förutom min lite vilda virvelvind, men det är ju egentligen inte ett problem. So om man får skryta så gör jag det nu, jag är oändligt tacksam för alla sovnätter, oändligt, jag älskar att sova en hel natt utan något som helst som stör mig, jag är oändligt tacksam för våra småbarnsår som varit lätta!  Jag tänker också på dem som har fler än två, när de skall resa och allt, herregud, jag kan knappt åka med två och då är ändå  en av två superlugn, för att inte tala om vad det kostar att resa med fler än ett barn, det är sinnessjukt, bara du klickar i ett barn så är resan dubbelt så dyr. Ja, det är imponerande sannerligen, jag tycker jag är sjukt duktig som roddar för det mesta med två barn ensam, jag flög själv med dem till Budapest i somras och hem, det var en upplevelse. Men hur som haver, känner alltid att jag inte kan relatera till småbarnsliv och alla dess historier man hör, och förstår att jag är lyckligt lottad, heldig på dansk, inte en urlakad trasa för att citera min kära kusin, det har inte varit jobbigt på något sätt, mer mentalt att det varit en stor omställning, har heller aldrig känt att vi inte lever det liv vi levde innan, allt blir vad man gör det till! Tack för idag bästa J och P och alla barnen! Love u!!

Godnatt!!!

Vänner de måste man vårda likaså som den man har ett förhållande med, vänskap är inte självklar den ska helst vara okomplicerad men den måste vårdas. Vissa vänner har man känt länge och kan utan och innan, det är lite högre i tak, man kanske inte pratar varje dag, men när man pratar känns det som igår, andra lär man känna senare i livet, då trevar man sig fram lite, mycket som skall stämma, familj, barn och kanske partner, man behöver ju inte ses med hela konkalongen men ibland blir det kanske oundvikligt, man tar hänsyn känner av och känner in, man har goda och dåliga sidor, man trevar framåt och så kommer man förhoppningsvis fram till en punkt där man känner vi är vänner, man ses inte varje dag, man hörs ibland, barnen leker, man ses på kalas och andra firanden, ibland kan det vara skört, man känner från början att den här människan kommer man en dag gå i klinch med och det kommer inte gå bra, för många olika åsikter, många diskussioner, olika värderingar, inte så högt i tak för olika egenskaper och annat man delar eller inte delar, men man försöker, vill och bjuder med och ser olika sidor av världen, vilket kan vara bra! Jag har en känsla för dem jag kallar sandlådemänniskor- de som alltid alltid kritiserar tillbaka när man diskuterar eller de som aldrig någonsin kan ta kritik, de är svåra nästintill omöjliga, hatar sandlådediskussioner, det är nästintill kört från början, man skall backa om det går, men ibland så kör man på!  Så kommer en dag då man blir riktigt jävla oense och allt tar slut på två sekunder, man bara känner att det finns ingen återvändo, men så kan det vara ibland och det är sorgligt och man vet när man vaknar och man är borta från Fb och Instagram att det är över, men mina barn har inget med dina känslor att göra, ingenting! Barn är oskyldiga till allt i världen, de skall aldrig någonsin behöva lida för något någon annan gjort! Det gör ont i mitt hjärta skall du veta!

Sen finns det människor man träffar helt apropå, man blir vänner, finner varandra, allt är helt prestigelöst, helt okomplicerat, man hittar hem, man vårdar men balsamet finns där varje dag, man behöver inte så mycket, vissa har man känt länge, länge, men behövt en paus ifrån för att på nytt finna varandra, det kan ibland vara bra med pauser, man nöter in sig, man respekterar, man värderar och accepterar olikheter, så länge det inte sårar den andra. Det är inte alltid lätt, det finns så mycket som ligger och gror och pyr och man vet aldrig varför människor gör som de gör, varför de reagerar som de gör, men acceptans och respekt är viktiga ledord och att man besitter någon sorts självkännedom och självrannsakan. Livet är inte alltid lätt, så många tår man kan trampa på, så många fel man kan göra, så mycket fel det kan bli, ibland finns en vilja men om den saknas då är det bättre man går olika vägar i livet, men med det inte sagt att hövlighet och artighet skall finnas kvar! Det skall ge energi att vara vänner, man skall få energi och ge energi, man skall finnas där men man kan aldrig någonsin räkna med något, vad man får är en bonus och det skall man bli glad för. Det är en ny upptäckt för mig om man aldrig förväntar sig något kan man heller aldrig bli besviken, så sant som det var sagt!

Idag är en ont i magen och må illa dag, har legat hela dagen, mår inte alls bra, hoppas det blir bättre och idag kommer en älskad far hem till sina skruttar! Livet det ger så mycket men det tar också och en negativ sak med att ha blivit så medveten är att jag också är mer sårbar och det vet jag inte om jag tycker om, det var lättare förr men antar att detta är bättre!

Kram